Så kom du den omtalade solförmörkelsen och kring halv elva strömmade Vasaelever ut ur skolan för att få uppleva detta ovanliga naturfenomen. Några hade läst instruktionerna och hade med sig papper och kikare för att inte skada ögonen men det tjocka molntäcket gjorde att det gick att titta rätt in i solen utan problem. Sakta, mycket sakta, så kändes det i alla fall kändes de så i snålblåsten, täcktes solen mer och mer av en svart skiva - månen. Solförmörkelsen var inte fullständig men ändå mörknade det en hel del. Så passerade förmörkelsens maximum strax efter elva och de flesta flydde in i värmen. De som stod kvar kunde se att ljuset snabbt tilltog och konstatera att de både varit en fin upplevelse men också en besvikelse att det inte blev mörkare än det blev.
I folktron var solförmörkelser allvarliga saker särskilt om vi går tillbaka till den tid då de flesta inte hade en aning om varför solens förmörkades, det kunde inte vara annat än en gudomlig signal som skulle tolkas. Vem vet, kanske det ligger något i solförmörkelsens kraft för varför skulle vi annars få nästan en decimeter med snö efter en månad med finväder.
