Den 20 juni 1810, för 200 år sedan, skred ett liktåg genom Gamla stan. Det var kronprisen Karl August som skulle föras till slottet inför sin begravning.
Karl August hade valts till kronprins och adopterats av den nye kungen Carl XIII som saknade manliga arvingar. Han var en mogen man på 41 år då han avlade trohetseden i Stockholm den 22 januari 1810. Karl August var ogift och barnlös och hade som dansk prins en lång militär karriär bakom sig. Den 28 maj deltog han i en husarövning i Skåne då han plötsligt föll ur sadeln. Han var medvetslös när han togs omhand och avled en halvtimme senare. Obduktionen, som företogs på plats, visade att han avlidit av ett slaganfall.
Den döde fördes till Stockholm och rykten spreds om att det var gustavianerna, som stödde den avsatte kungen Gustav IV Adolf, som förgiftat kronprinsen. En av de främsta av gustavianerna ansågs vara riksmarskalken Axel von Fersen.
Den 20 juni kom den döde kronprinsens lik söderifrån till Stockholm och skulle föras i procession till slottet där han skulle ligga på lit de parade fram till begravningen. I processionen red först en skvadron ur Livgardet till häst därefter kom representanter för hovet följda av riksmarskalkens glasade vagn. Därefter kom kistan dragen av åtta svarta hästar och slutligen de Mörnerska husarerna.
På Södermalm började åskådarna kasta sten mot riksmarskalk Fersens vagn och krossade glaset och träffade honom i huvudet. Attackerna fortsatte under färden och då man kommit till Riddarhustorget hjälptes den blodige Fersen in i en krog för att skydda honom från folkmassan. Trots den starka militära eskorten lyckades man inte skydda honom utan massan som sparkade, slog och hoppade på honom och lämnade honom naken och död på gatan utanför Bondeska palatset.
Frågan många ställt sig genom åren är varför militären inte kunde skydda riksmarskalken. Av någon anledning saknade de ammunition till sina vapen. Det finns misstankar om att attacken var en del i en konspiration som man tappade kontrollen över, men några säkra bevis finns inte för detta. En omfattande polisutredning gjordes efter mordet men ingen kunde dömas som ansvarig och endast några kortare straff utdömdes. Det fanns misstankar om att hovet och kanske till och med kungen inte ville ha svar på alla frågor.
För Vasaskolans del är denna del av historien av vår historia en liten plump i protokollet då det var den f.d. Vasaeleven Olof Wannquist som var polismästare i staden vid denna tid och misslyckades att finna de skyldiga.
