När vi kom tillbaka från vinterlovet kände vi inte riktigt igen oss, det var något som var förändrat,omgivningen var ljusareochhöghusen hade kommit närmare.
1988 hölls en stor utställning i Gävle Bo88 och på Vasaskolans gård som varit ett stort asfaltstorg bröt man upp asfalten och planterade träd och buskar som skulle vara en modell av Gävle centrum. Tanken var att allt skulle återställs till det ursprungliga efter utställningen men den dåvarande rektorn Stig Axrup kämpade för att behålla den gröna skol gården och lyckades. Hans vision var att skolgården skulle vara en grön lunga mitt i staden för eleverna. De skulle kunna uppskatta skolgårdens lugn och inte bara stå där och vänta på nästa lektion. Under två decennier har skolgården skötts och ansats men behållit sin karaktär som ett grönområde mitt i staden.
Varför har man nu sågat ned träden kan man undra? Ett av skälen skall ha varit att mängder av kajor hade sitt tillhåll i träden och marken var täckt med fågelskit till den grad att det började lukta guano.
Men fälla tråden...historien förskräcker. Ordförande Mao ansåg på 60-talet att det fanns för många fåglar i Peking så han fällde alla träd i staden. Fåglarna försvann men i stället invaderades staden av insekter som var mycket värre. Därför har man sedan många år haft en trädplanterardag varje år i vilken skolorna deltar. Kanske något att tänka på efter skamklippningen av Vasaskolan.
