Vasaskolans aula har gamla anor. Redan för 139 år sedan stod den klar och invigdes den 1 december 1873 med ärkebiskopen, landshövdingen och lärare och elever. Den nya skolan byggdes i stadens utkant efter att den gamla nere vid ån brunnit upp i stadsbranden 1869. Musikläraren hade skrivit ett högstämt stycke och en av lärarna i svenska skrev texten som eleverna framförde den började:
Doft hörde vi klockorna sjunga
För elden allt lefvande skalv
Ett vilddjur med flämtande tunga
Den stormade himmelens hvalf
De fräsande flammorna hunno
Vårt hem och i aska det låg
Ju klarare lågorna brunno
Dess mörkare blefo vår håg
Aulan såg ut som en kyrka och orgeln som finns kvar är från denna tid. Under 1890-talet renoverades aulan och men tyckte att den kunde passa gossarna fick några ord med sig under dagen och därför målades under läktaren runt aulan:
Människan lefver icke af bröd allena.
Tänk på Din skapare i din ungdom.
Bed och arbeta.
Ho som agalös lefver och lagalös, han hederlös dör.
Gudsfruktan är vishetens begynnelse.
Ungdoms möda är ålderdoms ro.
Lärdom utan seder är föga heder.
Älska din nästa såsom dig själf.
1912-1914 byggdes skolan om och så även aulan. Den fick sitt nuvarande utseende med en vacker målning i scentaket, men fortfarande såg den ut som en kyrka och varje morgon till på 1960-talet hölls morgonsamling där. Vid invigningen 1914 framfördes åter en sång som komponerats av skolans lärare och den är inte helt okänd:
Vi äro den knoppande våren,
vi komma med sol och med sång,
och styra med glädje i spåren
mot hägrande framtid vår gång.
Vi möta vår hotande fara
med fredligt och jublande mod,
ty ungdomens stormande skara
är mäktig som brusande flod.
Ärkebiskopen Nathan Söderblom var på plats och skall ha varit den första som föreslog att skolan skulle heta Vasaskolan.
1957-58 genomgick skolan en stor rust och aulan gjordes om all gammal inredning kastades, utom några bänkar som nu finns i korridoren på första våningen. Den typiska 50-talsstilen kunde man se både i bänkarna och i talarstolen. Inredningen var träfärgad och det fanns ingen mittgång. Aulan användes fortfarande för morgonsamlingar men blev även skrivsal. Senast aula gjordes om och rustades var 1982. All inredning målades orangeaktig som höstlöven i Osslund tavla och den ljusgråa färgen på väggarna blev blå även den färgen från tavlan i scenhuset.
Nu är det återdags att riva ut det gamla för det nya. Färgsättningen skall behållas och antalet platser skall vara lika många men stolsätena skall kläs med tyg och skrivskivorna skall bli säkrare. Vi får bara hoppas att något från den gamla aulan sparas i den nya, varför inte talarstolen som pryddes med skolans sigill av en elev för ca 20 år sedan.
Om det blir någon invigning denna gång vet vi inte men dörrarna öppnas till den nya aulan på uppropsdagen i augusti.
PS.
För den som vill läsa mer om aulans och skolans historia rekommenderas minnesskriften till skolan 1000-terminers jubileum som kommer under hösten.
