Azteker

Det dominerande folket i Aztekriket var Medica, även tenochca (efter den mytologiske grundade av tenochtitlan tenoch) De kalade sig själva Culhua-Mexica Då de av Mexicaindianena kuvade Culhuaindianerna var med och utvecklande Aztekriket. Ordet aztek används aldrig av aztekerna själva. Det kommet från atzlan aztekerna mytologiska ursprung i norr.

Mexicanindianerna var ett nahuatl-talande nomadiserande indianfolk som under 1000-och 1100 talet morrifrån invandrade centrala Mexiko och Mexikodalen. 

Culhuaindianerna var ett nahuatl-talandefolk som emigrerade till Mexicodalen som ett resutalt av toltekkulturen förfall under 1200 talet. De slog sig ner i Colhuacan vid texcocosjön. Där de effektiv jordbrukare på så kallades chinampas.

Aztekerna lydde den första tiden i Mexiko under Tepanek-riket.

Den egentliga aztekiska statsbildningen började ta fart först under den åttonde Kungen Ahuitzolt som härskade 1486-1502 och den nionde, hans brorson MotecuzomaXocoytzoin (1502-20), även känd momtezuma(eg.motczuma).

När riket var som störst 1519 omfattades det cirka fem miljoner invånare varav nästan 250 000 i Tenochtitlán, ytterligare 500 000 kring Texcocosjön och fyra miljoner runt om övrigt i riket.

Själva huvudstaden var tätt befolkad och därför var dess areal per invånare inte så stor. Åkrarna låg omkring den flytande staden och man hade höghus offentliga masstoaletter avlopp mm.

Rikets undergång

Azteker riket utveckling fick ett abrupt slut genom att en tlaxkaltekisk – spansk allians (200 000 indiankrigare och ca 900 spanjorer mot 100 00 -300 000 azteker) besegrade Aztekerna och spanjorerna kunde inta Tenochtitlán.

När spanjorerna nådde Tenochtitlán år 1519 var staden den största stad som någonsin funnits i den nya världen och en av de största i världen den var rikare och mer storslagen än något de spanska soldaterna någonsin sett i sitt hemland.

Samhällsskultur Det aztekiska samhället var indelat i klasser Högst upp stod hueyi tlatoani den store talaren. Aztekerrikets härskare Han fick makten av ett råd och kunde avsättas men detta skedde sällan och han hade nästintill oinskränkt makt även om hans barn inte kunde räkna med att ärva den. På så sätt var det aztekiska styrelsesystemet mest likt den polska monarkin.

Den vanliga klassen macehualli, dvs. bönder. Dock så ska endas omkring 20%  av Tenochtitlán över 200 000-hövade befolkning har sysslat med jordbruk, resten var verksamman inom armén, hantverk och handel. Man använde kakaofrön som mynt.

Längst ner stod slavar, slavhandeln gick till ungefär som i romarriket men födde slavar barn i fångenskap så blev barnen fria, slavarna togs främst från Tlaxcala och många av dem förvaltades statligt tills de offrades till solgudens ära. Men privatpersoner kunde äga slavar i hushållen som i romarriket och leva på slavhandeln.

Religion

Offer i templen

Det var människooffer som mer än allt annat förskräckte de första européer som besökte Tenochtitlán innan staden förstördes. Människooffer har en gammal tradition i Mexikos historia och förekom hos de flesta stammar i Mellanamerika, Men aztekerna drev det längre än några andra.

När det under de sällsynta perioderna av fred uppstod brist på krigsfångar som kunde offras arrangerade aztekerna och deras allierade ett slags ”tornspel” mot grannstaternas krigare. Båda sidor försökte ta så många fångar som möjligt och när man fått ihop tillräckligt många för sina offerritualer avslutades ”kriget” och de stridande parterna återvänder hem med sina offer. I spanjorernas ögon var dessa blodbad naturligt nog både brutala och hädiska, men för aztekerna var blodutgjutelse en helig akt och ingick som en viktig del i deras religion.

Gudarna hade kontroll över allting och var allsmäktiga. Det var de som hade skapat hela världen och som styrde människornas öden. De beslutades om det skulle regna eller bli solsken. De vakade över dygnets alla timmar och hade inflytande över de mest triviala ting i människans vardagsliv.

Aztekernas två kalendrar Aztekerna använde två kalendrar samtidigt. den ena var en kalender på 365 dagar och baserad på solens förmenta rörelse runt jorden. Detta var den kalender man rättade sig efter när det gällde årstider sådd och skörd och den tycks ha varit mer pålitlig än den solkalender man använder i 1500 talets Europa.

Den andra kalendern som bara användes för religiösa och rituella ändamål var baserad på en period av 260 dagar. Årets alla dagar var på så sätt fixerande i två olika system och eftersom solåret och det rituella året hade olika längd var 52år mellan varje gång en bestämd datumkombination inträffade Dessa 52 års- perioder hade den allra största betydelse ty vid slutet av någon av dem var jorden förutbestämd att gå under i samband med stora jordbävningar.

 
Men ingen kunde förutsäga vilken period som skulle bli den sista. Den sista dagen i en sådan 52 års- period emotgås därför med fruktan och onda aningar eftersom ingen kunde vara säker på att solen någonsin skulle gå upp igen.

Tortyr

Vid en av ceremonierna för regnguden torterades små barn tills deras tårar föll likt de regndoppar som gav liv åt grödan. Men det var inte alla gudar som krävde krig och blodutgjutelse. Der fanns också gudar för fest och lekar. Ja till och med en berusningensgud, och festerna till dessa gudars ära likande karnevaler med idrottstävlingar, skämtsamma upptåg och offer av blommor och matvaror. Samma slags symbolism avspeglar i aztekernas måleri och skulptur. Konstnärer visade ibland prov på realism och skapade en del naturlistiska avbildningar av människor och djur, till och med insekter och växter.

*fakta från Wikipedia