Du är vad du äter

I en serie artiklar kommer Gevaliensis se närmare på vad skolrestaurangen egentligen serverar skolans elever. Vad serveras, varifrån kommer matvarorna, hur ser miljöpåverkan ut, är maten god, är matsalen bra, hur ser svinnet ut och mycket mera. Men vi börjar med att se vad kommunen är beredd att satsa på skolmaten.


Sodexho billigare och bättre?
Sedan ett antal år har det multinationella bolaget Sodexho haft kontrakt på att laga och servera  maten i Gävle. Men vad de kan laga beror givetvis på hur mycket  Gävle kommun är beredd att satsa på skolmaten. Då företaget tog över matlagningen och köpte storköket på Sätra var det, åtminstone officiellt, för att laga bättre mat till en betydligt lägre kostnad.
För att ta reda på hur det förhåller sig har vi tittat närmare på statistiken från Statistiska centalbyrån. Enligt denna var Gävle kommun riktigt frikostig där vi börjar att följa  statistiken 1996. Med 3870 kr per elev och år per låg kommunen närmare 25% över riksgenomsnittet men sedan har gick det utför.

Sedan 2001 har Gävle satsat mindre än riksgenomsnittet på skolmaten, värst var det kring 2005 och några år framåt då man låg 10 % under rikset. Under 2009 och 2010 satsade man extra i Gävle och låg nästan på genomsnittet. 2011 sjönk konstnaden rejält och låg då 15 % under riket. Idag kostar en portion knappt 30 kr per dag allt inräknat, råvaror, lokaler, personal och vinst till Sodexho.

Men det finns annan statistik som talar ett annat språk. Den totala kostnaden gäller alla skolor. Ser vi på kostnadena för gymnasieutbildning i landet får vi helt andra siffor och enligt dessa lade kommunen 2010 enligt uppgifterna 4200  per gymnasieelev i stället för 5290 som SCB hävdar. Utslaget på året betyder det  kring 23,60 per dag. Exakt vilka kostnader som inräknas i denna summa är inte helt klart.

Det visar sig svårt att något riktigt exakt svar. Tabell 1  visar att Gävle 1996 satsade mer än 25 procent mer på skolmaten än den svenska genomsnittskommunen. 2001 hade man sjukit under riksgenomsnittet. sedan dess har Gävle legat under eller mycket under riksgenomsnittet.

Ser man däremot på statistiken över gymnasieskolans kostnader blir bilden en helt annan och tyder på att gymnasieskolan fortfarande ligger 25 procent under riket, man kan ju också undra om det fanns en medvetens strategi för att sälja ut skolmatsproduktionen från kommunens regi. Det visar sig nämligen att kostnaderna sjönk fram till Sodexho övertog verksamheten. Det officiella skälet var att spara pengar och samtidigt få högre kvalité. Så här i efterhand visar det sig priset stigit kraftigt sedan övertagandet och för kommunen har det inte blivit någon besparing snarare tvärt om då kostnadena till och med stigit mer än för riket. Om maten blivit bättre återkommer vi till i en senare artikel.
Kan då inte kommunen återta skollunchproduktionen? Knappast, det skulle innebära stora kostnader om man decentraliserade matlagningen till skolorna och kommunen var ju så förutseende att man sålde sitt storkök till Sodexho och det blir troligen inte billigt att köpa tillbaka.

Men vad får vi då för pengarna och skall man kanske satsa mer på skolmaten?
Till dessa frågor återkommer vi i kommande granskningar.