Blästring

Blästring. (rengöring)

Historik

Blästring är en verkstadsteknik metod som innebär att man med en stark ström blåser partiklar mot en yta rensas eller omformas.

Första gången blästring patenterades var av Benjamin Chew Tilgham1870.

I början av 1960–talet kom den norska firman A/S Nicka med arbetsmetoder för blästring och målning av lasttankarna på fartyget som transporterade kemikalier.

I detta arbete användes man sig av fartyget M/S stauper (tidigare M/S Rogland). Fartyget hade 75 mans besättning och en kapacitet av 1800 m²/dygn blästrad yta till Iso/sa3-sandard och påföljande beläggning av 3x80 my med epoxi.

Blästerklocka är den apparat som blandat blästrermedelet med tryckluft i rätta proportioner och som med tryckluftens hjälp slungas partiklarna mot aktuell yta. Den apparat som fanns tillgänglig uppfyllde inte kraven. Blästerklockor med de rätta egenskaperna fanns i Nederländerna hos företaget van Kranenburg. Många blästerklockor finns i dag på marknaden, mer eller mindre kopior av den ursprungiga van kranenburgklockan.   

Metoder.

Begreppet blästring kan inledas i 2 huvudgrupper.

1. tung blästring, då man använder tunga blästremedel och ett lufttryck överstigande 5 bar. 

2,Lätt blästring, vilket innebär att man lätt blästremedel och med ett lufttryck ej överstigande 4,5 bar.

Vakuumblästring.

  Vakuumblästring används oftast för blästring av mindre ytor.

Våtblästring.

Vid våtblästring används blandas blästrermedelet med fruktande medel oftast vatten i syfte att minska dammet.

Torrisblästring,

Vid blästring med torris (CO₂)gör anslaget att isen expanderar. Den termiska chocken får smutsen att krackelera. Stora fördelar i känsliga miljöer är till exempel att blästrermedelet torris förångas. Övergår i gasform direkt när den träffar ytan som blästras. Alltså uppstår inga blästerrster mer än smutsen som sedan kan dammsugas eller sopa upp. Faran med metoden är kvävning för den som arbetar med metoden om ventilationen är otillräcklig eller om operatören saknar annigsmask.

Vattenblästring.

Vid blästring med vatten utgör vatten själva blästermedel och trycket gör att ytan blästras. Gränsen där högtryckstvätt övergår till vattenblästring är normbestämt till 700 bar.

Svepblästring.

Svepblästring används för rengöring av material där god vidhäftning krävs till exempel vid målning.

Slungblästring.

Även kallad slungrensning, vilket innebär att man med slunghjul som roteras med hög hastighet kastar blästermedel mot den yta som skall rengöras. I denna kategori inryms även shot-peening. Slungrensing var ett ursprungligt begrepp för att korrisionsskydda konstruktionsstål under tillverkningsfasen.

Shot-peening.

En metod då man med hjälp av runda partiklar bombardera en yta. I och med att metallen är kall när den bearbeta bildas spänningar i metallen. I svetsfogar kan även lokala spänningar jämnas ut. Därigenom blir metallen mycket starkare och ej lika korrosionbenägen.

Combowizard blästring.

Vid sandsten, kalksten, granit och vaskolit samt marmor krävs en mjukare blästringsmetod. Här används ett annat blästrinsmaterial för att skona ytan som skall bearbetas från slitage.

 Blästermedel.

Under de första 10 -15 åren av blästringens historia. Fram till mitten av 1970 – talet, var användningen av kvartssand vanlig inom tung blästring. Sanden kom oftast från Vätterns stränder med ett minimum av saltföroreningar. Användningen kvartssand upphördes gradvis under 1970–talet då blästermedel förbjöds av arbetsmiljöskäl. De fina partiklarna i sanden kunde orsaka silikos

Övriga blästermedel kan vara garnet, stålsand, aluminiumoxid, torris–Pellets kiselkarbin vatten vetestärkeles majsstärkelses valnötsskal eller ployuretansvamp med inbakat avverkande medel (sponge media)   

Fakta taget från Wikipedia