”Hellre resultat än prat”

Landets hiv- och STI-förebyggande arbete har en tid varit under omorganisering. Förra året inrättades en nationellt samordnande enhet vid Socialstyrelsen för detta ändamål. Och nu börjar även ett nationellt råd arbeta.
Med sin sammansättning speglar rådet den nya strategins inriktning: bred representation från olika samhällssektorer, och samordning mellan dessa. Ordföranden är tillsatt av regeringen, och övriga av Socialstyrelsen.
Ewa Björling (m) utsågs i februari, och övriga rådsledamöter i april.
- Samarbete är viktigt, att de frivilligorganisationer och myndigheter som sitter i rådet drar åt samma håll. Sedan har alla olika uppgifter, men det ska finnas gemensamma mål och strategier som vi alla arbetar för, säger Ewa Björling.
Hon ser sig inte som partipolitisk i detta sammanhang.
- Nej, jag är regeringens företrädare i detta, inte moderaternas. Det finns också en bred samsyn i den här frågan, från vänster till höger.

"Viktigt att synliggöra hivpositiva"
Hiv-Sveriges (förut Riksförbundet för hivpositiva, RFHP) representant, Inger Forsgren, känner också det som viktigt.
- Ja, arbetet här inte ska bero på vilken politisk styrning det är, utan att rådet måste bestå oavsett politisk majoritet. Rådets sammansättning är bra, för det är de här aktörerna vi brukar samverka med. Det är många man samarbetar med, och som man träffar i olika omgångar, men normalt aldrig alla tillsammans.
Inger Forsgren ser sin organisations funktion i rådet som självklar:
- Jag tror att vår organisation kan bidra med att synliggöra hivpositivas situation i samhället, och visa hur det är att leva med hiv. Det behövs.
I rådet sitter representanter för Sveriges kommuner och landsting, för myndigheterna Statens folkhälsoinstitut, Smittskyddsinstitutet, Migrationsverket, Myndigheten för skolutveckling och Socialstyrelsen, samt för frivilligorganisationerna Somaliska hälsoteamet och Hiv-Sverige. Dessutom finns frivilligorganisationerna RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning), RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande), och Noaks Ark-Röda korset med som adjungerade.

Migrationsverket med - men utan uppdrag
Rådets första möte innehöll en första runda presentationer och vad respektive organisation känner som angeläget att lyfta fram.
Ett delmål i den nya nationella strategin som väckt uppmärksamhet och diskussion är att hivinfektion hos asylsökande och anhöriginvandrare ska identifieras inom två månader från ankomst.
Migrationsverkets representant i rådet, Anna Wessel, menade att hennes myndighets insats i detta arbete försvåras av att den inte fått detta som ett särskilt uppdrag.
- Beslut som fattas i riksdagen måste också följas upp i de uppdrag som lämnas till myndigheterna. Men Migrationsverket har i dagsläget inte något sådant uppdrag att arbeta aktivt med det här.
Men Anna Wessel ser positivt på vad rådet kan åstadkomma.
- Ja, jag hoppas att det ska bidra till ett bättre preventivt arbete i Sverige, att frågorna ska få större aktualitet. Och att min myndighet får förutsättningar att spela sin roll för det är viktigt att vi finns med i det arbetet.
Uppgiften från Migrationsverkets representant upprör Ewa Björling, men den visar enligt henne också på ett viktigt syfte för rådet: att mötas och delge varandra vad som är på gång – eller inte på gång – i den egna organisationen.
- Ett bra exempel på det är det som kom fram vid rådets första möte, att Migrationsverket inte fått inskrivet i sitt regleringsbrev att man ska ägna sig åt hivprevention och implementera den nationella strategin i sin verksamhet, säger Ewa Björling.
- Det är klart det inte kan bli någon bra hivprevention för nyanlända flyktingar då! Det är verkligen ett problem.

Sjukvård och skola representerade
Samordning är ett nyckelbegrepp i hela den nya modellen för hiv- och STI-prevention, därför finns representanter från så olika håll. För hälso- och sjukvården sitter två representanter från Sveriges kommuner och landsting, SKL. Ewa Björling ser utvecklingsområden inom den sektorn när det gäller hivprevention och även vård för hivpositiva.
- En fråga som är jätteviktig är den att hivpositiva i vården ofta diskrimineras. Jag tycker det är förfärligt att så många läkare, sköterskor och även tandläkare visar så stor okunskap när hivpositiva söker vård/tandvård! Det är någonting som vi övergripande får ta tag i och titta på vad man kan göra åt, menar Ewa Björling. 
En annan central samhällssektor för hiv/STI-prevention är skolan. Ungdomar behöver kunskap och redskap för att skydda sig mot sexuellt överförbara infektioner, genom skolhälsovård och undervisning i sex och samlevnad.
För skolsektorn sitter Myndigheten för skolutveckling med i rådet, representerad av ledamoten Agneta Nilsson.
- Skolan har självklart en viktig roll. Vi har framför allt ett viktigt kvalitetsarbete att göra, inte minst när det gäller sex- och samlevnadsundervisningen, säger Agneta Nilsson.
Hon ser positivt på det nybildade nationella hivrådet.
- Det är väldigt bra att det skapas ett sådant här råd, det ger tyngd. För det behövs att man är samlad kring olika budskap. Det känns som ett jättebra tänk som har presenterats och jag ser fram emot fortsatta möten.

"Viktigt att frivilligorganisationerna deltar"
Eftersom regeringen beslutat att rådet ska ha nio platser uppstod diskussioner när dessa skulle besättas. Det finns fler organisationer än nio som har relevans för det förebyggande arbetet.
En väg runt detta var att ordförande Ewa Björling lyckades genomdriva att få besätta tre adjungerade platser. Dessa är frivilligorganisationerna RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning), RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) och Noaks Ark-Röda korset, som sedan många år ägnat sig åt upplysning kring hiv/aids och vård och stöd för hivpositiva.
Verksamhetschef Maria Andersson representerar RFSU.
- Det är väldigt viktigt att frivilligorganisationerna är med i rådet, för en viktig funktion är ju just den samordnande: att koppla ihop olika instansers kompetenser och möjligheter att bedriva preventivt arbete. Sedan kan man ju fundera över varför det fanns så få platser i rådet, och vilka andra myndigheter till exempel som kunde vara med. RFSU fick bli adjungerad eftersom platserna för frivilligorganisationer bara var två. Men nu finns vi där i alla fall, och kan göra vår röst hörd, säger Maria Andersson.
- Det finns många utmaningar att ta tag i, som till exempel att koppla ihop arbetet med att förebygga oönskade graviditeter med det hiv/STI-förebyggande arbetet, och vi har ännu bara haft ett första möte. Men det känns positivt, så jag ser fram emot fortsatt arbete i rådet.

Rådets uppdrag
Till rådets uppgifter hör bland annat att följa upp de insatser som vidtas i samhället mot hiv och andra sexuellt överförbara samt blodburna infektioner, att verka för att skapa öppenhet kring dessa sjukdomar och motverka stigmatisering och diskriminering av hivpositiva och deras anhöriga, samt att identifiera utvecklingsbehov och behov av informationsinsatser.
Ganska självklara på myndighetsstolarna är också Smittskyddsinstitutet, Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen. Vid rådets första möte presenterade Smittskyddsinstitutet representant, Jan Albert, aktuell epidemiologisk statistik.
Från Socialstyrelsen, som har samordningsansvaret enligt den nya nationella strategin, berättade enhetschef Viveca Urwitz om hur det första årets arbete organiserats.
Viveca Urwitz är mycket nöjd med att hivrådet äntligen kunnat börja sitt arbete. Som chef för enheten för hivprevention vid Socialstyrelsen har hon en roll, medan rådet och dess ordförande en annan, och dessa ska samverka på ett förmodat konstruktivt sätt.
- Rådet kommer framför allt ha en strategisk betydelse. De övergripande dokument som Socialstyrelsen tar för planering och uppföljning behöver diskuteras och förankras och där får rådet en viktig roll, säger Viveca Urwitz.
- Vidare kommer vi ha behov av en bred och trovärdig nationell avsändare av vissa informationsinsatser. En viktig roll är också att följa upp de olika myndigheternas insatser enligt de direktiv som finns i propositionen.

Handlingsplan mot klamydia
Planen är att det nationella hivrådet ska sammanträda två gånger per termin. Mellan varje möte tar de olika representanterna med sig de aktuella frågeställningarna för rådet hem till sin organisation, för att sedan återkomma med vad respektive organisation anser i frågan.
Närmast har rådet att ta ställning till en kommunikationsstrategi samt en handlingsplan mot klamydia.
Ordföranden Ewa Björling reflekterar kring kommande behov och arbetsinsatser.
- Personligen ska jag närmaste tiden fortsätta det jag börjat med hos Hiv-Sverige i för en liten tid sedan: att prya hos frivilligorganisationerna för att se hur de arbetar. Jag vill gärna se hur de har det i vardagen.
- Rådet som sådant behöver i första hand få igång sitt arbete. Så mycket medial uppmärksamhet för själva hivrådet är inte central i första vändan. Min erfarenhet är att om man gör ett bra arbete brukar det höras och synas av sig själv efter ett tag.
- Jag tror mer på resultat än prat, säger Ewa Björling.


Fotnot: STI = sexually transmitted infections (sexuellt överförbara infektioner).