Stor svensk aidskonferens: Jämställdhet centralt

Sidas femte årliga utvecklingskonferens om FNs millenniemål hölls i Stockholm den 15 oktober, denna gång med fokus på hiv/aids. Under rubriken "Global threat, local action" - globalt hot, lokal aktion - möttes drygt 300 hiv/aidsengagerade människor från olika samhällssektorer. Biståndsminister Carin Jämtin och Sidas generaldirektör Maria Norrfalk inledningstalade.
Även Sida satsar framöver en större del av sina anslag på projekt som är inriktade på hiv/aids-prevention - cirka en halv miljard i år beräknas öka till 1-2 miljarder under de närmaste åren.
Till konferensen kom också Peter Piot, chefen för UNAIDS - FNs samarbetsorgan för hiv/aids där bland andra UNDP och UNFPA ingår - och UNDPs nordiske chef, Poul Grossen.
- Det är en stor sak i sig att det finns en konsensus kring millenniemålen, sade Poul Grossen. Men det är långt kvar. Många afrikanska länder kommer inte att kunna nå målen förrän om 150 år - och det är främst aids som är hindret. Vi kan inte besegra fattigdomen förrän aids bekämpats.
I aidssammanhang är Peter Piot ett stort namn. Som chef för UNAIDS är han ofta inlednings- och/eller avslutningstalare vid de stora internationella aidskonferenserna. Piot var positivt överraskad över det stora intresset för Sidakonferensen i Stockholm.
- Sverige spelar en ledande roll i världen när det gäller aids och fortsätter det arbetet - det är tacksamt, för när det gäller att samlas kring ett globalt samarbete i denna fråga måste alla ta sitt ansvar. Aids är en av de absolut största frågorna i vår tid på både samhälls- och individnivå. Aids handlar också om moral, sade Peter Piot.

Aids en fråga också för svenskar
Men hur kan den svenska allmänheten på allvar känna att aids är ett problem som berör dem? Hivaktuellt ställde frågan direkt till Piot.
- Den är en stor och svårbesvarad fråga, men jag tror att vi i dessa tider när vi i väst har tillgång till bromsmediciner tror jag vi måste tänka om kring hur vi når ut till människor. Det är ändå så att varje dag smittas någon, också i Sverige. Och även om medicinerna hjälper så har hiv alltför allvarliga konsekvenser för den enskilde.
- På samhällsnivå är det också så att inget land kan isolera sig från denna fråga. Vi lever i en rörlig värld, en global by. Det är som med miljön: Även om Sverige städar rent inom sina gränser, hjälper inte det om inte grannarna gör något. I dag är förekomst och ökning av hiv enorm i Östeuropa, och det går många färjor över Östersjön till Sverige.
- Svenskar reser också mycket, ofta till länder där hivförekomsten är mycket högre än i Sverige. Och det är ett känt faktum att den sexuella aktiviteten ökar vid resande. Så det är ett tydligt skäl för svenskar att se hiv och aids som sin angelägenhet.


Helhetssyn och koordination krävs i kampen mot aids
Just detta att världen internationaliserats gör det viktigare än någonsin att ha också ett internationellt perspektiv i de nationella strategierna. I UNGASS-deklarationen som samtliga FN-nationer skrev på 2001, är det ett krav på medlemsstaterna att skapa en nationell, multisektoriell strategi för att bekämpa aids, vilket kan ses som ett steg i den riktningen eftersom det visar att aids inte bara är en fråga för hälsosektorn. Samt kräver ett samarbete mellan olika sektorer.
Peter Piot menar att den synen ännu inte gett avtryck i realpolitiken i nästan något västland än, men lyfter fram Storbritannien som ett positivt exempel.
- Tony Blair lade i juli fram en helhetsstrategi för aids för sin regering, som inbegriper en rad samhällssektorer: Hälsodepartementet, utrikesdepartementet, utbildningsdepartementet, försvarsdepartementet, handel och så vidare. Detta kräver en koordination som vi ofta anser att afrikanska länder borde ha när vi inte själva är i närheten av det. Men jag tror det är vägen att gå i framtiden.