”Vi ökar satsningarna på reproduktiv hälsa”

I Mälarhöjdens skola håller läraren Christina Jernbeck lektion i sex och samlevnad. En grupp om tio vuxna gäster, däribland workshopdelegater från Pakistan, Indien, Kina och Polen samt den svenska biståndsministern, går runt bland de grupper elever som jobbar med olika uppgifter vid stationer.
Vid en station ligger tredimensionella figurer av ett kvinnligt respektive ett manligt underliv i genomskärning. Böcker med titeln ”Våga fråga” ligger på bordet.
- Är detta kunskaper de inte hade förut? undrar den kinesiske delegaten Wang Ruotao, vänligt nyfiket, och vänder sig till ett par elever, som svarar på blandad engelska och svenska.
- En del visste vi förut, men rätt mycket var nytt, säger en pojke. Han specificerar inte.
Wang Ruotao vill veta var de fått sina kunskaper från utanför skolan.
- Kompisar, tv, och min storasyster, säger en flicka. Hon rodnar lite inför uppmärksamheten och ämnet.

Besökarna nyfikna på kursplaner om sexualitet
Svensk sexualundervisning anses vara ett område där vi kanske är bäst i världen. Efter lektionen fick besökarna ställa frågor till läraren Christina Jernbeck. De ville veta saker som hur kursplanen såg ut, i vilka åldrar eleverna får vilken information, med mera.
På Mälarhöjdens skola har eleverna i år 7 ett tema som löper över fem veckor, några timmar åt gången, och inom ramen för biologiundervisningen. De har tidigare fått undervisning också i år 5.
Besökarna får veta att svensk sex- och samlevnadsundervisning visserligen är obligatorisk, men att själva utförandet skiljer sig mycket åt – vilket inte minst Skolverkets kvalitetsgranskningar under senare år tydliggjort. Dessutom, vilket förvånar en del, får inte svenska lärarstudenter med självklarhet egen undervisning i ämnet. Så var det till exempel för Christina Jernbeck, som genom eget arbete under 24 år utvecklat sin undervisningsmetod.
Biståndsminister Gunilla Carlsson är imponerad av lektionen, och av elevernas beredvillighet att visa upp sig i ett sådant ämne inför en massa främlingar. Hon tycker det har hänt en hel del sedan hon själv gick i skolan.
- Det är nu mer i sammanhang också av känslor, säger Gunilla Carlsson. Och de hade tillgång till ett snyggt och fint upplagt material från RFSU, med vackra bilder.

Nya regeringen fortsätter arbeta för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter i världen
Som biståndsminister är hon engagerad i att föra ut svensk syn på kvinnors rättigheter och sexuell och reproduktiv hälsa, precis som den förra socialdemokratiska regeringen hårt gick ut med. Till exempel har den nuvarande USA-administrationens syn på sexualundervisning och fria aborter en betydligt mer restriktiv och konservativt religiös inriktning, vilket de starkt kritiserats för av förra biståndsministern Carin Jämtin.
Gunilla Carlsson vill bibehålla den svenska linjen, och förstärka den.
- Om vi menar allvar med demokrati och mänskliga rättigheter kan vi inte runda frågan om kvinnors rättigheter och ställning. Och där finns mer att göra än vad förra regeringen gjorde.
Sådana frågor är inte helt givna att alla inom EU är överens om. Gunilla Carlsson tog upp dem vid förra biståndsministermötet, och menade sig få gott stöd från exempelvis sin tyska kollega.
- Det finns en tendens att man i EU inte riktigt vill leva upp till de progressiva uppfattningar man haft tidigare. Här är det jätteviktigt att Sverige bygger vidare på och bevakar de framgångar som nåtts, och går vidare.

Polen ett land med strängare syn
I EU kommer i dessa sammanhang ofta Irland men än mer Polen i blickfånget. Den katolska kyrkan i Polen har starkt inflytande och är, som bekant, emot både aborter, kondomer och homosexualitet.
- Men jag tror snarare än att säga ”fy skam” vi ska engagera oss, fortsätta resa och föra samtal för att kunna påverka, säger Gunilla Carlsson.
Två av workshopdeltagarna, som också deltar i studiebesöket på skolan, är dock inte väldigt bekymrade över den polska inriktningen.
- Det är sant att sexualundervisning inte är någon självklarhet i Polen och att det inte är en lika öppen attityd kring homosexualitet som här, sade psykiatern Wojciech Klosinski. Men det håller på att bli öppnare, och jag tror att många i Västeuropa har en lite felaktig bild av polska attityder. Den som reser dit ska märka att det hänt massor under de senaste 15-20 åren – till det bättre.

ASEM – möte mellan Asien och Europa
Studiebesöket på Mälarhöjdens skola hölls inom ramen för en workshop mellan delegater från olika länder i Asien och Europa i Stockholm under två dagar i juni, i syfte att ta del av varandras erfarenheter inom arbetet mot hiv/STI och för en god sexuell och reproduktiv hälsa. Workshopen var ett samarrangemang mellan Utrikesdepartementet och Socialdepartementet, med Sida som värd. På programmet stod en rad studiebesök för att visa svenskt förebyggande arbete.
Förutom det svenska paradnumret sexualundervisning i en svensk kommunal skola, genomfördes studiebesök hos frivilligorganisationerna RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande), gaykliniken Venhälsan, hos Convictus (som jobbar med hivpositiva, hemlösa injektionsmissbrukare), Hiv-Sverige (de hivpositivas riksorganisation) och RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning).
Studiebesöken hade organiserats av Socialstyrelsens enhet för hivprevention.
Workshopen var den andra i ett euro-asiatiskt samarbete som går under namnet ASEM – Asian Eurupean Meeting. Den förra hölls i Ho Chi Minh City i Vietnamn 2005.

Svenskt motstånd mot sprututbyte för narkomaner väcker reaktioner
Men om svensk sexualundervisning, gaykliniken Venhälsan och Convictus bemötande av injektionsmissbrukare med mera imponerade på delegaterna, så fann man inte Sverige vara ett föregångsland inom allt hivpreventivt arbete.
Asma Bokhari från Pakistans hälsodepartements hiv/aids-program noterade till exempel med förvåning att Sverige ännu inte som någon självklarhet har sprututbytesprogram för injektionsmissbrukare.
- Där tycker jag nog Pakistan är mer progressivt än Sverige, sade hon. Vi har satsat stort för att möta epidemin bland sprutnarkomaner, till exempel genom sprutubytesprogram.
Att dela ut rena sprutor i smittskyddssyfte inom riskgruppen injektionsmissbrukare, är en mycket spridd preventiv åtgärd i många andra länder, där både hiv och injektionsmissbruk finns inom betydligt större befolkningsgrupper än i Sverige.
Det är också ett skäl till att försöka satsa mer på annat förebyggande arbete bland narkomaner, tycker biståndsminister Gunilla Carlsson. Vi har inte samma problem, menar hon.
- Som jag och många ser det är det två principer som krockar – att dela ut rena sprutor är att ge dubbla signaler kring narkotika. Vi har i Sverige kommit långt i kampen för ett narkotikafritt samhälle, och en del av detta har varit en väldig tuffhet när det gäller sprututbyte. Med tanke också på att vi inte har den stora spridningen av hiv heller så hoppas jag att vi kan nå de narkomaner som löper risk att bli smittade på annat sätt. Samtidigt får man ju använda sig av sprututbyte som en smittskyddsåtgärd nu om man vill. Så det är snarast en vårdfråga. 

"Vi är kanske inte världsbäst på allt"
Synen på Sverige utomlands är bland vissa grupper inte enbart positiv på en annan punkt – nämligen smittskyddslagen och att den ger möjlighet att tvångsisolera hivpositiva som inte följer smittskyddsföreskrifterna. Felaktigt förekommer ibland också uppfattningen att Sverige genomför obligatorisk testning gentemot riskutsatta grupper.
Detta visade sig under workshopen i frågor, exempelvis genom frågor från holländaren Siemon Tuinstra, från Task Force HIV/AIDS i Nederländerna, som just fått uppfattningen att testning kunde vara obligatorisk i riskgrupper i Sverige.
Dessa punkter där Sverige intagit en i viss mån annan hållning än många andra länder i det hivpreventiva arbetet kanske kan tjäna som påminnelse om att vi inte självklart ska se oss som världsbäst i allt, menar biståndsministern.
- Det kan absolut vid den här typen av möten finnas anledning att titta på oss själva också. Finns det inkonsekvenser? Är vi självgoda? Och hur är det med stigmatisering och diskriminering av hivpositiva i vårt eget land? Här finns hivpositiva barn som inte får gå på dagis, till exempel, säger Gunilla Carlsson.

Svensk öppenhet om sexualitet anses stor
Trots frågorna och i viss mån invändningarna från några av deltagarna i workshopen gentemot svensk praxis och policy i frågor som sprututbyte, testning och smittskyddslag, var de flesta mycket nöjda med mötet i Stockholm. En utvärdering visar att studiebesöken var särskilt uppskattade, och att många tar med sig impulser och idéer hem till sina egna länder. En genomgående positiv synpunkt på svenska förhållanden var att öppenheten kring sexualitet är större i Sverige än på många andra håll.
Mycket uppskattat var också den digitala diskussion som workshopdeltagarna kunde delta i. Vid varje runt bord på Nalen kunde var och en anonymt skriva inlägg och frågor, som sedan redovisades på en stor skärm samt kommenterades och besvarades av en panel.
Sveriges aidsambassadör, UD:s Lennarth Hjelmåker, var som en av arrangörerna mycket nöjd med genomförandet, som i praktiken sköttes av Sida och Socialstyrelsens hivenhet. Han reflekterar över den förra ASEM-workshopen i Vietnam två år tidigare.
- Då ville vi ha nästa möte i Europa för att prata mer om ungdomar, om prevention, och om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, vilket inte kom upp så mycket i Vietnam. Och det lyckades vi väldigt bra med här, tycker jag, säger Lennarth Hjelmåker.
- Unikt för den här workshopen var dels studiebesöken, dels den interaktiva datordiskussionen – det var uppskattat.
Deltagarna lyfte politiskt ledarskap som nummer ett för en framgångsrik bekämpning av hiv/aids.

Viktigt med samarbete om hiv mellan olika departement
Ett samarbete mellan olika departement, som i det här fallet utrikes- respektive socialdepartementen, anser han vara viktigt när det gäller hiv. Något som också de i det här fallet aktuella ministrarna, biståndsminister Gunilla Carlsson samt äldre- och folkhälsominister Maria Larsson, hårt tryckt på.
- Det finns en väldigt stark vilja från ledningarna för dessa departement att samarbeta kring hiv/aids, att verkligen se det nationella i kontakt med det internationella. För man kan inte se Sveriges agerande isolerat från världen när det gäller hiv/aids, säger Lennarth Hjelmåker.