Yrket som går upp och ner

Jag följer med Morgan, en av Vasaskolans samhällskunskaps- och psykologilärare, under en dag. Jag får bland annat följa med på arbetslagsmöte, en samhällskunskapslektion och en psykologilektion. Under dagen märker jag att läraryrket går upp och ner på många sätt, i alla fall på Vasaskolan.
Morgonen börjar med arbetslagsmöte och för er som inte har koll vad ett arbetslagsmöte är så kan jag berätta att det är lärarnas variant av elevernas klassråd. In i salen kommer ett 10-tal lärare, de flesta med en kaffekopp i handen. Under mötet diskuteras allt från fusklappar till elevärenden. När elevärendena diskuteras får jag inte vara kvar i salen. Vad jag hann lägga märke till under tiden lärarna diskuterade de andra ämnena på dagordningen är att de påminner mycket om min egen klass, eller vilken klass som helst, med alla personligheter det innebär. Det är några som pratar nästan hela tiden, en som nervöst sitter och plockar med sina papper, en som alltid tycker tvärt emot de andra och en annan som sitter tyst i ena hörnet. Någon kommer med några välgenomtänkta åsikter någon gång ibland. Känner ni igen er?

Dagens första upp, från plan 1 till plan 4 och arbetsrummet. Jag kliver in i en värld full av kaffekoppar, papper och böcker. På de 6 skrivborden samsas tomma kaffekoppar med halvfulla sådana, elevarbeten med lärares anteckningar och läroböcker. På datorernas bakgrundsbilder syns allt från barn till bilar. Första intrycket? Lite lätt kaotiskt. Morgan förklarar vad psykologikursen innehåller och vad som ska gås igenom idag och nu har vi kommit till dagens första ner. Nerför trapporna till plan 2 och dagens första lektion, psykologi B med SP3A.

Väl inne i salen sätter jag mig vid ett av borden för att iaktta lektionen medan Morgan går fram till datorn. Han plockar fram en PowerPoint-presentation och stoppar sedan in ett band i videospelaren. "Ja, det är film!" hör jag en av eleverna säga. Några minuter senare påminner Morgan om att de ska skriva en uppsats på något av ämnena de jobbat med de senaste veckorna eller det Morgan ska gå igenom idag och då utbrister en annan elev: "Ska vi skriva en uppsats? Det visste inte vi!". Jag ler igenkännande. Det kan inte vara lätt att ha att göra med tonåringar som helst av allt vill slappa hela dagarna och förtränga allt som heter uppsats eller inlämning men det verkar inte bekymra Morgan. Psykoser och neuroser är dagens ämne och Morgan har en genomgång på ca 40 minuter något som han senare berättar är mycket ovanligt. PowerPointen byts ut mot en film om schizofreni. Är stressnivån på väg upp för Morgan? Än så länge har dagen varit ganska lugn och inte särskilt stressig.

Upp för trapporna igen. Morgan passar på att kolla lite på några elevers inlämningar och jag får återigen chansen att fundera över kaffekopparna. Brukar man inte säga att man dricker mycket kaffe om man är stressad? Det kan ju vara så att kopparna blir kvar på grund av att lärarna inte har tid att ta bort dem, eller kanske är de bara för lata för att ta bort dem. En sak är säker i alla fall. Jag kommer alltid att koppla samman lärare och kaffekoppar.

Nästa steg på min resa är plan 1, ner igen alltså. Morgan ska ha kontakttid med SP1K men idag kommer bara några få elever. Anledningen är att det på samhällsprogrammets husråd pratats mycket om stress och studieteknik och husrådsrepresentanterna har varit överrens om att mer tid till studieteknik behövs på gymnasiet. Därför har Morgan och Patrik, SP1Ks kontaktlärare, bestämt sig för att ha studieteknik på sina kontakttider. Morgan möter 4 elever och går igenom ett häfte med tips på hur man hittar sitt personliga sätt att studera. Jag sitter med och betraktar både Morgan och eleverna. Morgan verkar lugn och avslappnad, nästan som om han sitter med ett gäng kompisar och pratar om något helt annat. Eleverna beter sig annorlunda. De svarar på Morgans frågor, berättar lite runtomkring och ibland fäller någon en spontan kommentar eller något. Det låter ju rätt bra, eller hur? Jag tycker att deras kroppsspråk säger annorlunda. Jag tror att de försöker skydda lite av sig själva och inte berättar riktigt allt som finns att säga. Blir det här en stressig situation för Morgan? Nej, det verkar inte så. Men kanske för eleverna.

Efter kontakttiden är det lunch som dagen till ära ska ätas i lärarrummet, det här kan kanske bli intressant. Är det bara jag som någon gång funderat över vad lärarna pratar om när de har lunch eller fikar? Jag tror inte att jag är ensam om att tro att de diskuterar akademiska ämnen eller naturprogram. Man kan väl säga att jag hade halvt rätt för naturprogram pratades det om men jag vet inte om Laila Bagges rumpchock kan klassas som ett akademiskt ämne. Annat som lärarna pratar om är hur man ska lösa tekniska problem inför personalfesten. Rumpchock, personalfest och naturprogram. Gott och blandat i personalrummet alltså.

Upp för trapporna. Morgan berättar om hur mycket tid som går åt till annat på sidan om lektionerna. Självklart tar rättningen olika lång tid varje gång men Morgan räknar med 40 minuter till en uppsats på några sidor. Planeringen tar också tid. Ibland behövs knappt någon planering eller förberedelse inför en lektion medan det andra gånger kan ta längre tid att planera än att genomföra en lektion. I början av en termin tar planeringen alltid längre tid eftersom hela terminsplaneringen ska göras. Sedan efter några veckor behövs mindre tid åt planering. Morgan pratar också om att det kan vara svårt att göra eleverna och skolverket nöjda samtidigt. Som lärare har man ingen större makt över vad en kurs ska innehålla. Man kan inte hoppa över ett avsnitt bara för att eleverna tycker att det är tråkigt och jag kan förstå att det kan skapas knepiga situationer. Det kan inte vara kul att försöka lära ut något till elever som inte vill lära sig.

Morgans sista lektion för dagen är samhällskunskap A med SP1K. Klassen delas in i grupper och får en uppgift att göra. Några grupper går och sätter sig i korridoren, andra sitter kvar. Jag blir kvar i klassrummet medan Morgan går runt bland grupperna och lyssnar på diskussionerna och kommer med motfrågor. Jag fascineras av hur intressant det är att lyssna på hur andra tänker. Jag skulle nästan kunna tänka mig att bli lärare bara för att få lyssna när eleverna diskuterar men jag tror inte att jag kommer genomföra den idén.

Efter samhällskunskapen har Morgan två utvecklingssamtal inplanerande och då får jag inte vara med. Jag tar bussen hem och funderar på vad det innebär att vara lärare. Jag är nästan säker på att det inte är ett yrke för mig. Dels för att jag tror att det inte passar mig som person, dels för att jag inte gillar kaffe och det verkar ju vara en av läraryrkets grundförutsättningar. En sak är säker i alla fall - att vara lärare på Vasaskolan går upp och ner, både för trapporna och i stressnivå.