I år är inget som vanligt. Inge brasa, knappt någon manskör men vi kan berätta för alla hur det brukar vara. Minns och hoppas på traditionen nästa valborg.
I övergången från vintern till våren firar vi Valborg runt om i landet med brasor och sång. På denna manskörernas högtidsdag kan det vara på sin plats att stifta bekantskap med den sång som kanske mest av alla kopplas samman med denna dag;
Längtan till landet som den kallades när den framfördes första gången 1838. Sedan många år kallades den bara Vintern rasat efter början på den första strofen.
Tryck gärna på länken nedan och sjung med.
Vintern rasatVintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.
Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne,
att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse,
se dem än som i min barndoms stunder
följa bäckens dans till klarnad sjö,
trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.
Lyssna vill jag, huru vinden susar
uti halvutspruckna björkars lund,
spegla mig i sjön, där anden krusar
med sin köl det mångbeglänsta sund,
och i famnen av naturen drömma
vårens dröm, som ingen tröttat än,
och min sorg i jaktens lund förglömma,
fri som skyn där uppå himmelen.
Text: Herman Sätherberg (1812-1897)
Musik: Otto Lindblad (1809-1864)
Lyssa:
http://www.youtube.com/watch?v=zj10eGkbsds
