Nobelstiftelsen har beslutat att ställa in årets prisutdelning till följd av coronapandemin. Utdelningen sker vanligtvis i Konserthuset i Stockholm, men i år tv-sänds den istället från Stockholms stadshus. Pristagarna, som blivit inbjudna till nästa års Nobelbankett, får ta emot diplom och medalj i sina hemländer.
2020 års Nobelpristagare i litteratur tillkännagavs för omkring en månad sedan av Mats Malm, ständig sekreterare i Svenska Akademien. Priset tilldelades den amerikanska poeten och essäisten Louise Glück ”för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell”.
Glück föddes i New York 1943 och debuterade som 25-åring med diktsamlingen Firstborn. Sedan dess har hon givit ut elva diktböcker, varför hon tilldelats bland annat Pulitzerpriset och National Book Award. Vid sidan av författarskapet undervisar hon som adjungerad professor i engelska vid Yale University.
Glück räknas alltsedan sin debut som en av USA:s mest framträdande samtida poeter. Klassiska motiv ur olika mytologiska berättelser löper som en röd tråd genom hennes författarskap, och hon hyllas ofta av kritikerna för sitt klara språk och sina mångtydiga metaforer. Icke desto mindre är hon anmärkningsvärt okänd i Europa, och svenska litteraturkännare har kallat henne ett överraskande, men välförtjänt, val.
Härnedan följer hennes dikt ”The Queen of Carthage” (1998):
Brutal to love,
more brutal to die.
And brutal beyond the reaches of justice
to die of love.
In the end, Dido
summoned her ladies in waiting
that they might see
the harsh destiny inscribed for her by the Fates.
She said, “Aeneas
came to me over the shimmering water;
I asked the Fates
to permit him to return my passion,
even for a short time. What difference
between that and a lifetime: in truth, in such moments,
they are the same, they are both eternity.
I was given a great gift
which I attempted to increase, to prolong.
Aeneas came to me over the water: the beginning
blinded me.
Now the Queen of Carthage
will accept suffering as she accepted favor:
to be noticed by the Fates
is some distinction after all.
Or should one say, to have honored hunger,
since the Fates go by that name also.”
