Det kändes på något sätt viktigt att ta del av kulturevenemanget som var hastigt ihopsatt av Länsmuseet Gävleborg, Folkteatern Gävleborg och Röda Korset i Gävle onsdagen den 17 mars. När Putin nu beordrat en invasion av Ukraina och i sin tur en attack på den ukrainska kulturen gäller det att ställa sig upp och reagera.
I krigets spel är det tydligen lättare att fuska än i ett parti: fia med knuff, dock hyser de båda spelen samma känsloyttringar. Svek, hat och hot. Mycket av Ukraina och Rysslands relation grundar sig i dessa känslor, vilka Margareta Attius Sohlman förtäljde i sin föreläsning ”Ukrainas rötter ligger i Europas hjärta. Med sin bakgrund som slavist och forskare trollbinder hon än en gång en kunskapstörstande publik med en värme utöver det vanliga. Hela hörsalen, i vilken kulturkvällen ägde rum centrerades kring henne. Attius Sohlman berättar om vikingarna som myntade begreppet ruser på 800-talet och hur Kievriket som bildats dividerades i hälfter när mongolerna intog landet. Kievriket som beboddes av belaruser, ryssar och ukrainare sprack. Nuvarande västra Ukraina, väster om Kiev undflydde dock mongolerna och en etnisk delning var ett faktum. Riksbildningen Polen-Litauen välkomnade västra Ukraina, medan nybildade staten Moskovskajarus, nuvarande Ryssland intog de östra. Vilken törst vi ser idag. Föreläsningen fick bort tankarna om kriget för en stund och man fylldes av inspiration och information.
Samtidigt började turkarna röra sig i söder och hotade det kristna Europa med islam. Polen-Litauen, Kiev och Novgorod enades i Florens om att hålla islam borta. Det ryska riket ville inte vara med på detta och en isolering var oundvikligt. En isolering som syns i nutidens spegel.
I slutet av Attius Sohlmans predikan var man fylld av ukrainsk kultur. När sedan sista sidan av föredrage tvisades, där det med latinsk skrift stod ”Slava Ukraini” (Ära åt Ukraina) mot en bakgrund av både Sveriges och Ukrainas färger, replikerade en ukrainsk kvinna i salen och kriget kom plötsligt mycket närmare.
Folkteatern bjöd på djupa uppläsningar av ukrainsk, rysk och även polsk litteratur, i form av sångtexter, dikter och utdrag ur verk. Visst kändes det lite tafatt att de skanderades på svenska och inte på ukrainska, men i sin tur hade man då föga förstått. Noterbart är att rysk litteratur lästes, i en tid av rysk utdrivning inom ekonomi såväl som kultur. Den ryska kulturen lider i viss mån lika hårt av det rådande läget som den ukrainska. Vilket också betonades av Röda Korsets representanter under kvällen. Värderingar är vi noga med, i Sverige finns det en uppsjö av normativa sådana som man skall vara försiktig med att säga emot. På något sätt nyttjas det också i vår riktigt duktiga ”dra alla över en kam-tanke”. Under Covid-19 var det kineser som spred sjukdom och nu är det ryssar som går med vapen i handen. Passa eder! Efter dessa teater-recitationer kändes en skräck och fasa av vad vi går miste om, ifall kriget inte når sin ände.
En viktig, välgjord och vägande vaka, av ett lands kultur, under attack.
