Kongressen som planerats för 2020 i Quebec fick ju ställas in pga pandemin. Pensionär som jag är, hade jag tänkt att jag deltagit i min sista kongress nu. Det kändes också som man gått in i en återvändsgränd i samband med corona. Skulle jag sluta livet där och så? Nehej! När så familjen Eriksson och flera lärare på Tallbackenskolan anmälde sig, bestämde jag mig: nu åker jag!
Detta var FIMEMs (Internationella Federationen för Modern Skolas Rörelser) 34 kongress. Jag har deltagit i 22 st - första gången var i Lissabon 1977. Där deltog jag i ateljén för modersmålslärare. Jätteintressant. Vi besökte undervisningsministeriet och intervjuade invandrarfamiljer i slummen från Angola och Mocambique, träffade lantarbetare och kulturarbetare.
Lissabon 1977, efter Nejlikerevolutionen - det var mitt första RIDEF. Men jag var inte ensam, ett femtontal svenskar deltog. Bla rektor Ingemar Nordin som såg till att vi ordnade nästa RIDEF 1978 på hans skola i Årjäng!
Som språklärare har mina möjligheter att organisera min undervisning i freinetformer varit minimala. Jag har inte haft en enda helklass sen jag slutade att undervisa i engelska och bara undervisade i franska och spanska, frivilliga ämnen för eleverna, samt tidvis sv2. Men att delta i RIDEFs workshops och vara medlem i FIMEMs styrelse har hjälpt mig oerhört i min lärargärning. Det har varit en formidabel fortbildning i mina språk som mina skolors studiedagar aldrig kommit i närheten av. Jag har träffat lärare med samma "värdegrund", som det så fint heter i våra läroplaner numera, från så många länder, som givit mig inblick i sina arbetsförhållanden och sin kultur.
Det har givit mig inspiration och kraft att fylla mina lektioner med innehåll som förhoppningsvis givit mina elever det bästa medlet: ett nytt språk, för att våga ge sig ut i världen och se och uppleva själva! Språket är det bästa medlet för att nå det viktiga målet: att lära känna sina medmänniskor, att förstå dem lite bättre, att respektera dem.
KORTA OCH LÅNGA WORKSHOPS I AGADIR
På RIDEF i Agadir fanns ateljéer som Göra konst i/av naturen, Arbeta med kroppen i klassen, Lära språk med freinetmetoder, Barnens rätt mfl. Jag deltog jag i ateljén Classe promenade. Den leddes av franska Catherine deLattre och Karine Jaffré. En del svenskar kanske känner dem då de ledde en liknande ateljé under Ridef i Ljungskile.De gav bra strukturer för efterarbete och många exempel på hur en promenad i omgivningarna kan användas i klassen: samla höstlov och skriva poem, lära sig om fotosyntesen, samla ljud och göra musik, fråga invånarna vilka förbättringar de önskar, undersöka hur staden styrs....
Detta arbetssätt har nu franska rörelsen ICEM införlivat med begrepp som det trevande försöket, klassrådet etc. Vi i Sverige har kallat det Etude du milieu - miljöstudier. Jag tycker att vi i KAP under våra RIDEF har varit duktiga på att studera människorna och platserna där kongresserna ägt rum. Speciellt i Årjäng (1978), då alla aspekter av ett litet samhälle studerades: kommunalpolitik, skogen, jordbruket, kvinnornas liv, vården - och i Hemavan (1994) där vi bjudit in samer som berättade sin historia, villkoren för dem i det svenska samhället. De tog oss ut till sina heliga berg, till renskiljning, till floderna som dämts upp för att bygga kraftverk. De allra flesta deltagarna var mkt nöjda. Men där fanns några stycken fransmän som tyckte det var "tourisme" och hellre velat suttit inne och "diskuterat pedagogik" i stället! Trots att vi alla vet att en stor del av skoltiden för Freinets elever ägnades åt att göra studiebesök i omgivningen.
Ja, detta RIDEF i Marocko blev en av FIMEMs varmaste kongresser, i alla aspekter! Hög temperatur, heta diskussioner och varm vänskap. Vi var inte så många denna gång, ca 150 personer. Det gjorde att vi snart kände igen varann och jag gjorde nya bekantskaper med lärare från olika delar av vår värld - alltid lika intressant och spännande.
MÖTEN MED LÄRARE FRÅN HELA VÄRLDEN
Jag träffade afrikaner som fortsätter sitt arbete trots inbördeskrig och internflyktingar, som den skärpta Marcelline från Burkina Faso. Hon deltog liksom jag i marockanska Basmas korta workshop . Basma har höga examina från franska och belgiska universitet, men har valt att återvända för att göra ngt för hemlandet. Hon hade ombetts komma till en skola för ungdomar som levde i utanförskap och med drogproblem. Deras lärare hade inte lyckats motivera dem eftersom de inte var utbildade eller jobbade för traditionellt. Men hon lyckades genom att ge dem fullständig frihet att välja vad de ville studera. MEN sina egna barn hade hon inte satt i marockansk skola, utan hade "home schooling " med dem.
I min ateljé deltog en grupp glada polskor som skapat en jättefin skola i Poznan inom det offentliga skolsystemet. De berättade om en grupp äldre elever, missnöjda med att de inte hade egen lekplats som de små, hade gjort ritningar för en lekplats, gått till kommunen med dessa och fått pengar till att bygga den! De planerar nu med freinetlärare från andra delar av landet för ett RIDEF i Polen 2026! För 30 år sen var vi med våra barn på RIDEF i Krakow 1996!
Här i Agadir deltog flera familjer med sina tonårsbarn, som t ex Dörte och Mirco från Salzwedel i forna DDR och deras tre tonåringar. Mirco är lärare i no-ämnen på gymnasiet och berättade att när han växte upp hade de samma slags lektion samtidigt i hela DDR. Dörte var lågstadielärare som var bekymrad över att de nu fick färre och färre timmar och lärare för sina elever. Hon är duktig sekreterare för den tyskspråkiga gruppen som har återkommande möten på nätet.
En annan mycket sympatisk deltagare i min ateljé var Augustin från staden Winneba i Ghana. Han kom med John Mensah och en kvinnlig lärare. Augustin vill gärna ha utbyte mellan sina elever och någon av våra freinetskolor! John var den afrikan som öppet ifrågasatte Mohameds styre och försök till splittring mellan européer och afrikaner.
Från Sydamerika deltog en del brasilianare, men ingen från Colombia eller Chile i år. Inte heller Gabriela från Uruguay som gjort så mycket för att hålla igång kontakterna mellan medlemsländerna under pandemin (men hon kommer att delta i styrelsen framöver). Däremot deltog ett mycket trevligt lärarpar som inte varit med tidigare.
Mexikanerna kom med en grupp på 8 personer för att inbjuda till nästa RIDEF som de vill ordna i Oaxaca i södra Mexico 2024! Det var Juan Carlos Pato, Patrocinio och Maria vilka jag redan lärde känna 2008 i Mexico. Patrocinio berättade hur de traditionella marknaderna (som säljer allt) slagit ihop sig till kooperativ för att stå emot alla stora kommersiella köpcentra. Han tar med sig eleverna dit, där de får göra intervjuer med människorna i stånden, så de lär sig uppskatta den traditionella maten och det traditionella, inhemska hantverket. Och underbara Maria berättade om hur hennes egna barn ibland förebrått sina föräldrar alla flyttar de fått göra under de 20 år hon och hennes man undervisat rebellernas barn i Guatemala,men som vuxna var stolta över deras val.
Till sist inte att förglömma - våra oförtröttliga översättare: Anna Clara från Spanien som höll huvudet kallt i alla dusterna, Justyna fr Gdansk, gravid i sjunde månaden, alltid glad och full av energi och Katrien Nijs som hjälpte oss i Sverige, inte utan gnissel men som jag uppskattade mer och mer, rättfram och orädd då hon konfronterade Mohamed, AMEMs ordförande.
HÖG TEMPERATUR och HETA DISKUSSIONER
Ja, att delta i RIDEF är ett sätt att bli lite ödmjukare, att inse att detta är inte så lätt alltid att samarbeta med en människa från ett främmande land, en annan kultur. Det fick vi erfara under detta RIDEF - som satte alla våra höga ideal på prov: respekt, demokrati, jämlikhet, yttrandefrihet.
Mohamed Id Babou, marockanska rörelsens ordförande, hade kanske tagit på sig en övermäktig uppgift då han tog initiativet till ett RIDEF i Marocko. På pappret fanns det en grupp marockaner i en organisationskommitté, men trots mängder av försök att träffa dem för att diskutera, dök de inte upp eller urskuldade sig med att "jag har endast ansvar för lokalerna, jag skall se till att mathållningen fungerar". Alla hänvisade till Mohammed som tycktes förbjuda dem att uttala sig. Eller så ville han inte delegera arbetet för att själv få hela äran. I stället var det han enbart som fick kritik när något inte fungerade.
Motsättningarna, konflikterna började redan under invigningsceremonin: FIMEMs italienske ordförande Lanfranco hade hängt upp fredsflaggan framför podiet. Då lät Mohammed hänga den officiella banderollen för RIDEF i Agadir framför. Italienarna drog fram sin fredsflagga, ställde sig i ett hörn och sjöng och viftade med den. För Mohamed, marockanska rörelsens ordförande, (och för hela marockanska rörelsen?) representerar emellertid denna flagga bara pride-rörelsen. Han menade att vi inte respekterade FIMEMs stadgar som säger att vi skall respektera värdlandets lagar, kultur - Marocko tillhör de 70 länder där homosexualitet är olagligt.
Sen var det ekonomin och login. Vi som valt att bo på universitetet, kördes i stället iväg till ett logi för arbetare på andra sidan stan, vilket betydde att man skulle få vandra i värmen en 40, 50 minuter morgon och kväll. Jag bad då om hotell, men plötsligt fixades boende på ett gymnasium mittemot - utan dörrar och garderober och där lamporna fick släckas samtidigt varje kväll. Men där var luftigt och lugnt och jag sov gott. Värre var det för de som valt hotell, de krävdes på en extra betalning, kallad "solidaritet", på flera hundra euro för mat och organisation. Att detta inte ingick i avgiften för de som valt hotell framgick inte alls på inskrivningsformuläret!
Svårigheterna fortsatte: plötsligt skulle årsmötet den näst sista dan flyttas till mitt i veckan. Årsmötesdagen var nämligen "Tronens Dag" och då fick vi inte vara på universitetet. Denna ändring kunde vi inte gå med på eftersom årsmötet ju måste föregås av flera dagars förberedande möten. Alltså skulle en lokal letas reda på - till extra kostnader. Att någon sådan fanns, fick vi inte reda på förrän samma dag.
ÅRSMÖTET GAV STYRELSEN ANSVARSFRIHET OCH TOG BESLUT OM KOMMANDE RIDEF
Men årsmötet förlöpte väl. Giancarlo var ordförande och jag bisittare - precis som vi varit i vår ungdom på årsmötet 1982 i Torino med 500 deltagare! Årsberättelse och budget godkändes och motionen om ett nytt sätt att räkna ut medlemsavgifter enligt HDI (Human Development Index) antogs. Styrelsen gavs ansvarsfrihet. Lanfranco från Italien och Antoinette från Cameroun avtackades. I deras ställe invaldes Gabriella från Uruguay och Juan från Spanien. Kvarstår: Cheikh från Senegal, Glaucia från Brasilien och Marguerite från Frankrike. Sen kunde vi ägna kvällen åt sång och dans.
Eftersom diskussionerna om alla problem tog sådan tid, fick vi inte tid att presentera mer än hälften av våra ateljéer. Det skulle gjorts sista dagen i aulan, men Mohammed tappade nu fattningen helt: skrek okvädingsord åt alla, ryckte mikrofonen från dem och drog ur sladdarna från protokollskrivarens dator. Till slut fick fyra man dra ner honom från scenen. Folk tågade demonstrativt ut ur salen och avslutade dagen så gott det gick på gymnasiets gård i freinetanda, med resterande frågor och tröstande samtal.
Men processen att komma till rätta med det som hände i Marocko är långt ifrån över: många reaktioner från personer och medlemsrörelser syns på FIMEMs site och på Facebook. Och lördag 19 november är det kallat till ett extra årsmöte på nätet, då det kommer att lämnas in en begäran om misstroendevotum och uteslutning av Marockos ordförande från FIMEMs styrelse.
Men dessa sorgliga händelser kan ändock inte överskugga de många underbara stunderna av arbete, utbyte, sång och dans mellan lärare från så många länder ...som redan nu ser fram emot att träffas igen på RIDEF - i MEXIKO 2024 och POLEN 2026!
