Sundbyberg mister en skola med engagemang för alla barn, även de svaga och utsatta.
Inger och Jennie Nordheden har redan i sina inlägg beskrivit det engagemang och den glöd som alltid utmärkt Vandrarens personal i ett arbete i ständig motvind i en kommun som nog helst av allt ville slippa hantera problem som skolval, friskolepeng eller pedagogisk profilering.
För oss två har Vandraren varit särskilt nära. Ann tillhörde freinetlärarna i Rissneskolan som senare kom att skapa Vandraren (även om det skedde efter hon slutat). Kjell var Vandrarens ordförande under de sista tuffa åren, med tråkiga och otrevliga förhandlingar med en oförstående kommun och med oroliga men engagerade medarbetare, som fick genomleva flera rektorsbyten på kort tid. För oss lyser kanske ändå starkast det arbete som Vandrarens personal gjorde för Anns systerson David, som inte mådde bra i en av kommunens stora grundskolor. På Vandraren blev han sedd och fick varma kontakter med personalen, något som inte skett i den skola han lämnat. Nu klarar han sig med goda betyg på gymnasiet!
Vandraren och all dess engagerade personal kommer att stanna i vårt minne.
Ann och Kjell Pihlgren
