Under några utbildningsdagar har vi i styrelsen velat ge deltagarna något att ta fram och fördjupa sig i även efter hemkomsten. De har då fått någon av Inger Nordhedens böcker. Så även hösten -22 då det var utbildning för pedagoger från Bild och Form och Drakberg. Jag skojade med Inger om att titlarna börjar sina och att det börjar bli dags att skriva en ny bok. Till min förvåning svarade Inger att hon håller på med en och att boken nästan är klar. Boken ”Barnet är av samma natur som den vuxna” kom ut våren -23. Boken har varit min sommarlektyr i hängmattan, nåja, i alla fall i soffhörnan under några regniga sommardagar.

Boken börjar med en tillbakablick av Ingers tidiga önskan att bli lärare och hennes pedagogiska visioner. I vissa släkten går yrken i arv. Så har det blivit i denna släkt med morfar läraren som inspirerat till lärarkallet. För ett kall till yrket anar jag i orden som Inger skrivit om sin livsgärning.

En del i början av boken är tillägnad Freinet själv och hur han agerat som pedagog. Att det finns med i boken är viktigt.

Under Freinets livstid fanns det strömningar mot progressiv pedagogik med liknande syn på barn och undervisning. I senare tid har framförallt olika pedagogiska metoder haft inflytande och genomslag i skolans arbetssätt. Freinet uppmanade pedagoger att använda det som andra inspirerat till och som fungerade bra i undervisningen. Vi skulle dock snart tappa bort det specifika i Freinetpedagogik och gå vilse bland casemetodik, utomhuspedagogik, kooperativt lärande med mera. I boken får vi landa i ursprunget hos Freinet själv och således kunna stå för att vara Freinetpedagoger i våra hjärtan.

Boken innehåller grundpelarna inom Freinetpedagogiken som exempelvis vikten av att ha en mottagare. Varje del inleds med att först se på Freinets tankar kring ämnet och sedan praktiska konkreta arbetssätt från Ingers egna klasser.

För mig som känner pedagogiken väl är behållningen i boken att få stöd i att fortsätta arbeta med eleverna på det här sättet. Särskilt de gånger som jag står i blåsten av föräldrar som ifrågasätter eller nationella prov som pressar på.

Att Inger mest arbetat på mellanstadiet framgår av texten. Denna bok är en bok om Freinetpedagogik på lågstadiet där Inger till slut hamnat. Det framgår inte om det var av nöd, lust eller tvång men det märks att det varit uppskattat. Det förstår jag så väl genom att i mer än 40 år som lärare arbetat på lågstadiet, även om jag till motsats ibland gästspelat på mellanstadiet. Varje åldersgrupp har sin charm – och också sin svårighet. Men framförallt är varje elev sin egen unika individ. I boken glimtar några av dessa. Kanske ger just Freinetpedagogiken en bättre chans att lära känna dessa individer på djupet.

Det känns så väl igen mycket av det Inger beskriver. Till exempel vikten av övning för att kunna presentera något för en mottagare. I min verksamhet övas, övas och åter övas inför stora avslutningen med pjäser i sagoprojektet eller diktläsning till föreställningen Poesi och pepparkakor. Det är verkligen sant. Eftersom varje skola är unik kan exemplen kanske inte kopieras rakt av. Som inspirationsbok till Freinetpedagogiskt arbete kan denna bok ändå fungera alldeles utmärkt särskilt för den som inte känner till pedagogiken så väl. Det som verkligen inspirerade mig var samlingsboken med berättelser från årskurs tre. Jag har sett den med egna ögon och blev väldigt imponerad av layout och professionalitet. Det skulle vara ett projekt att få sätta tänderna i.

Hinder och svårigheter tas upp bland annat i avsnittet med bemötandet av en förälder för att få hjälp med barnets beteende i skolan. Bakslag i arbetet hör till men även om det känns tröstlöst är det en ny dag nästa dag då det går att försöka igen. Hur hinder och svårigheter kan övervinnas skulle säkert kunna bli ytterligare en bok.

Inger berättar att det är lättast att organisera och genomföra Freinetpedagogik på låg- och mellanstadiet. Det stämmer även om jag med en titt i backspegeln tycker att även det blivit svårare på grund av mer detaljerade styrdokument och fler obligatoriska tester och prov.

Böcker och texter om Freinetpedagogik är viktiga för att få fler att intressera sig. Det som saknas är en bok som beskriver hur Freinetpedagogik bedrivs på högstadiet som är mer ämnesstyrt i sin struktur. Det är inte ovanligt att få höra ”Det är väl lätt för dig att arbeta så när du är på lågstadiet”. På högstadiet, har kanske Inger inte tänkt att arbeta så den boken behöver kanske någon annan skriva. Ett stort tack till Inger Nordheden för denna bok om Freinetpedagogik på lågstadiet.

Text: Raija Törnroos