Bild:inger Nordheden Marley trycker på Asta Håkanssons gamla tryckeri
Först ut var Freinetskolan i Lund. En vacker höstkväll sprakade det loss. Det var tioårsjubileum i S:t Larsparken. Stolta föräldrar fick träffa stolta barn och stolta pedagoger. Jag såg det med egna ögon!
För tio år sedan satt några entusiastiska lärare från Lund på gårdsplanen utanför Bygdegården I Burs på södra Gotland. De var på kurs i freinetpedagogik och undersökte tillsammans med en del andra pedagoger från hela landet olika uttryck för freinetpedagogiken. Då låg de i startgroparna. Då var de entusiastiska och lätt nervösa för var detta skulle sluta. De hade fått löfte om lokaler i S:t Larsparken och nu skulle de samla ihop sig för höstens utmaningar.
Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Personal har bytts under åren. Rektorer likaså. Till och med huset har bytts ut. Nu ligger Freinetskolan i Lund i en annan del av S:t Larsparken, vackert inbäddad i en ymnig växtlighet som just vid mitt besök sprakade i gult, rött och orange.
Något år efter starten av skolan blev jag och den dåvarande ordföranden i Freinetskolan Kastanjens föräldraförening inbjudna att berätta om hur vi upplevde samarbetet mellan skolans personal och dess föräldrar. Två gånger har jag sedan varit gäst under de nätverksträffar som Freinetskolan i Lund stått värdar för och då upplevt roliga och härliga möten med andra pedagoger i verkstäder och work-shops. I augusti var jag med och drog igång årets tema, som handlade om Freinet och hans pedagogiska insatser. Det var ett entusiastiskt men också lite förvirrat gäng som jag mötte efter sommaren och min nyfikenhet var självklart stor när jag en vacker höstkväll landade på Malmö Sturup för att dagen efter delta i skolans tioårsjubileum. Det kändes som att knyta ihop säcken. Jag har fått vara med på hela resan och fick nu se en nystart som sprakade av framtidstro och optimism.
Här fanns härliga elever som villigt visade mig runt i de olika rum där verksamheter skulle äga rum på kvällen. Här fanns ett gäng pedagoger som visade en enorm förmåga att samla ihop sig till den kraftsamling som skulle ske och här fanns en stolt rektor. Barn målade banderoller, skrev skyltar, övade på dockteater, föredrag och redovisningar. Här trycktes skolans logotype på Asta Håkanssons avdammade gamla tryckeri och här dekorerades skolan med ballonger och händer som omfamnade besökarna. Foton från ”förr” fanns lite överallt och historik över den tid då Freinet verkade, prydde väggarna.
Så plötsligt var allt igång! Det bara vällde in folk. Små folk och större folk. Folk som satt i en sorts listig babytröja och folk som bar tröjorna. Föräldrar och syskon. Tidigare elever och morföräldrar. Alla fanns där. Rörande möten uppstod. Många kramar utdelades. Föräldrar som vittnade om hur skolan räddat deras barn från undergång på tidigare skolor. Elever som gått vidare till gymnasiet och högskolor jämförde med hur det var på deras tid. Alla imponerades. Alla var stolta. Alla var extremt trötta när kvällen var slut.
Men en feinetlärare låter sig inte tryckas ner av lite trötthet! Nu vidtar planeringen av nästa tema som man kallat ”Finn Upp” och som kommer att prägla verksamheten under våren. Då ses vi kanske igen. Till dess önskar jag er alla ett stort LYCKA TILL.
