Freinetrörelsen i Sveriges Demokratipristagare för år 2023 är journalisten Eva-Lotta Hulten. När pristagaren valdes ut var ett tungt vägande skäl att Eva-Lotta Hultén i sitt journalistiska undersökande arbete funnit att allt talar för en skola där även de mänskliga, kreativa och demokratiska värdena kan få plats.

Eva-Lotta har grävt på djupet bland forskning om skolan och intervjuat mångapersoner med kunskap om skolan,däribland representanter för OECD.I en tid då skolan pressas mot mer målstyrning och resultat, balanserar hon upp och sprider sin vetskap vidare till oss pedagoger, så att vi kan få styrka att arbeta vidare med det viktiga arbetet: att skapa framtidens demokratiska samhälle.

Årets pristagare, Eva-Lotta Hultén, har arbetat som frilansande journalist sedan 1996. Du som läst kultursidor i GP eller DN eller lyssnat på Obs i P1 har kanske gjort bekantskap med hennes texter. Eva-Lotta har även skrivit ett antal böcker som omfattar ett brett ämnesområde. Om människans natur i boken ”Resan från mörkrets hjärta”, miljö i boken ”Skogen vi ärvde” och skolan i boken ”Vad ska vi med skolan till”.

Skolan är ett ofta förekommande tema i många av de fristående texterna. Skolfrågor är enligt Eva-Lotta själv det hon engagerat sig mycket i de senaste åren. Dessa artiklar har bland annat publicerats i de två stora fackliga tidningarna för lärare, Pedagogiska Magasinet och i olika dagstidningar.

Eva-Lotta Hultén är sprungen från Sävedalen utanför Göteborg men bor numera på en ö utanför Ljungskile på västkusten. Till sist några frågor till pristagaren:

1.Var kommer ditt intresse för skolfrågor ifrån?

Jag hade längtat efter att börja i skolan men började snabbt vantrivas. Det blev fel från början. Trots att jag redan kunde läsa och skriva fick jag börja ljuda och forma bokstäver i samma böcker som alla andra. Jag kom snabbt att uppfatta skolan som en övning i att göra som man blev tillsagd, snarare än att få lära sig saker. Sedan hade jag svårt för auktoriteter och ifrågasatte mycket. En del lärare uppskattade det men inte alla. Många klasskompisar tyckte nog också att jag var jobbig.

                      Jag upplevde att mycket vi gjorde i skolan var meningslöst. Jag hade behövt få göra saker som syftade till något just då, och inte bara var övning för framtiden.

                      Den stora lust och nyfikenhet som jag kom till skolan med som sjuåring dödades och 12 år senare spottade systemet ut en människa helt utan lust att lära sig något. Som väl är kom lusten tillbaka efter ett tag. Och resulterade bland annat i en nyfikenhet på hur lärande fungerar och hur en bra skola skulle kunna se ut.

2. Har du tagit intryck av något särskilt du kommit i kontakt med under dina egna intervjuer eller besök på skolor?

Jag har särskilt tagit intryck av mina besök på skolor som jag tyckt jobbar på bra och kloka sätt. Som Amara Berri-skolan i Spanien och Jenaplanskolan i Tyskland. Det är två sinsemellan väldigt olika skolor men båda har som mål att göra elever driftiga, engagerade, självgående, ansvarsfulla, empatiska och hjälpsamma.

3. Priset vill uppmärksamma någon som förbättrar förutsättningarna för det demokratiska arbetet i skolan. Vad innebär ett demokratiskt arbete i skolan för dig?

Det innebär att eleverna får möjlighet att påverka på många sätt och på flera plan. De ska få påverka vilket lekmaterial som köps in till rasterna – som många elever är intresserade av – men också hur undervisningen ser ut och hur skolan styrs. Rektor borde använda elev- och klassråd som remissistanser för viktiga beslut.

                      Det är emellertid ännu viktigare att eleverna får möjlighet att ta ansvar och påverka det dagliga arbetet i skolan så att de vänjer sig vid att deras röster räknas och att de är medskapare till klassrumsklimat och omvärld. Lärare behöver engagera sina elever genom att ställa dem frågor om hur de vill jobba, och lita på att de har saker att bidra med. Vad är ett bra lektionsupplägg? Hur vill de redovisa, så att klasskompisarna får lära sig av deras arbeten? Har de idéer om studiebesök? Hur får man alla att komma in i gemenskapen på rasterna?

                      Elever kan också få vara med och intervjua sökande vi nyanställningar, vara delaktiga vid planering av ombyggnationer, ta ansvar för frilufts- eller temadagar, hålla i undervisningen på områden där de är kunniga, få utrymme att ta egna initiativ för att göra gott för samhället och så vidare. Man får förstås anpassa efter ålder och förmåga.

4. Du har skrivit att du vill se en skola som utvecklar eleverna både kunskapsmässigt, känslomässigt, moraliskt och socialt. Hur står det till med dessa områden i skolan tycker du? Vad bör skolan fokusera mer respektive mindre på?

Som väl är behöver man inte välja! När det gäller sociala, känslomässiga och moraliska förmågor hos eleverna så handlar mycket om vilka arbetssätt man väljer. Det är inget som måste kräva egen tid utan handlar om attityder hos skolledning och lärare. Vill man utveckla eleverna som hela människor? Ja, då behöver man undervisa på ett sätt som inte bara ger dem faktakunskaper utan gör dem engagerade, ställer dem inför valmöjligheter, övar dem i samarbete och ansvarstagande och bygger en gemenskap som gör att de vill bidra till varandras och samhällets välgång.

                      Engagerade elever som trivs lär sig dessutom bättre så vi har allt att vinna på att variera arbetssätten i skolan och tänka brett kring skolans syfte.

                      Idag finns många lärare som redan jobbar så här men jag tror många fler skulle vilja det om de fick mer uppmuntran till det och om samtalet om vad skolan ska vara bra för hölls mer levande, både inom skolan själv och i samhället i stort.

5. Du har också skrivit en bok som heter ”Klara, färdiga gå – En bok om konkurrism”. Enligt beskrivningen behandlar boken samhällets konkurrensinriktning. Du menar att det även inbegriper och påverkar skolan. På vilket sätt?

Roligt att få den frågan! Många tar till tävlingar för att trigga eleverna att prestera men det har sina nackdelar. Dels trivs inte alla med tävlande och många mår rentav dåligt av att försättas i tävlingssituationer. En del som är tävlingsinriktade kan bli aggressiva vilket kan skapa dålig stämning – vilket också riskerar att slå tillbaka på den tävlingsinriktade eleven själv.  Dessutom presterar vi överlag sämre på mer krävande uppgifter när vi tävlar. Fokus hamnar på vinst i stället för på problemlösning och då tänker vi sämre.

                      Ytterligare en aspekt är att vi får en sämre utbildning överlag när lärare, skolor och kommuner tvingas konkurrera med varandra om elever eller i rankingar av olika slag. Vi blir stressade, tänker sämre och blir mindre benägna att dela med oss av kunskap och erfarenheter. Vi får en ytligare och mindre kunskapsrik skola när kunskaper snävas in till att bli sådant som är lätt mätbart och jämförbart.

6. Vilka ord vill du ge skolans personal på vägen i deras fortsatta arbete för en bättre skola?

Heja på! Så många av er är kloka, kunniga, måna om era elever och fantastiska ledare och förebilder! Fortsätt kräva att skolan ska ha ett brett och kompensatoriskt uppdrag och fortsätt kämpa för att alla elever ska få känna sig värdefulla, välkomna och delaktiga i skolan.

                      Och om ni orkar och hinner: jobba för att avskaffa betyget F och timplanerna; kämpa för större utrymme för verklig elevdemokrati och för en skola som värderar praktiska kunskaper lika högt som teoretiska.

Text: Raija Törnroos