Roligt att läsa om "mästarna" på Kastanjen. Jag har själv tagit steget till lärarhögskolan i Stockholm, där jag tänkt ägna mig åt att föra ut Freinets tankar till blivande lärare. Det går ganska bra faktiskt.

På torsdag ska jag hålla en storföreläsning för 250 studenter och då kommer två f d mästare att medverka. Det var meningen att årets mästare skulle varit med, men de har centralprov i svenska just då, så det går inte. I stället kommer Emma och Karin att berätta om sina år på Kastanjen.

Årets mästare kommer däremot att få berätta lite senare på terminen i två av mina kurser. Det är nämligen ett av målen med mästaråret, just att kunna berätta inför många vuxna. De ska kunna förklara och redogöra för sina upplevelser på Kastanjen. Niorna har övat många gånger genom att de under åren guidat besökare genom korridoren på Kastanjen, så jag vet att de klarar det.

Andrew och Ann-Sofie tar upp problemet med att få eleverna att förstå ambitionen med stormöten och att delta i den demokratiska processen. För mig har det alltid varit nästan det viktigaste, men jag har alltid brottats med elevernas motstånd. Har någon något förslag till lösning?