-       Hej Inger. Är du här igen? Jag trodde att du hade slutat på Kastanjen.
Repliken kunde ha fällts någon gång under de senaste sex åren. Den hade varit, och är, lika relevant under alla åren och även helt relevant nu. Jag släpper nog aldrig taget nämligen. Och varför skulle jag det? Att starta Kastanjen och se den utvecklas har varit något av mitt livs projekt. Det startade massor av år tidigare, men det hör egentligen inte hit. Kanske blir det en bok så småningom! Nu handlar det om Kastanjen och vad som händer där just nu. Lite historik är dock nödvändig. En vacker majdag 1993 träffades Bengt Kilén och jag på parkeringsplatsen på vår dåvarande arbetsplats, Borgskolan i Norsborg i norra Botkyrka. Där hade vi arbetat i tre år och fört en ojämn kamp mot rektor, och de traditioner som satt i väggarna. Nu hade han fått nog. Rektorn alltså.
-       Men starta en friskola då, så får ni ju som ni vill, sa han.
-       Ja, det ska vi minsann,
sa vi på parkeringsplatsen och stegade in till arbetslaget bestående av åtta freinetlärare som tillfälligt hade flyttat ihop på Borgskolan. Sedan följde ett hektiskt år av förberedelser och kontakter med kommunens representanter, som, och det har aldrig offentliggjort tidigare, stöttade oss i det tysta. Vi blev erbjudna lokaler i Slagsta och när vi besiktigade dem just när Kastanjen stod i blom bestämde vi oss. Här ville vi bygga vår skola. Vi valde Bengt till rektor, ett uppdrag som han gick in i med liv och lust. Lusten följde honom sedan hela vägen tills han bestämde sig för att nu fick det vara nog. Nu ville han lämna över. Han ville lämna en skola som inte var i någon nedförsbacke utan snarare hade ännu mer av utvecklingspotential kvar. Det var egentligen där denna lilla artikel skulle ha börjat. För nu blåser nämligen nya vindar på Kastanjen. En trojka av rektorer har tagit över. Alla valda av personalen. Marie Alneskog, som ansvarar för förskolan och årskurserna upp till och med femman, Martin Lundell, som ansvarar för sexan upp till och med nian och som står som officiell rektor på ”pappret” och Elisabeth Persson, som ansvarar för utvärderingar, uppföljningar och marknadsföring.
 
Under hösten har en ny förskoleavdelning startat i ett alldeles nybyggt hus nedanför det tidigare ”nya” huset. Myrstacken heter avdelningen och befolkas av ett antal glada små barn och några entusiastiska pedagoger. Dessutom finns ny personal på fritids, så därför behövde man fräscha upp och stärka  ”freinetprofilen”, som Martin sa när han ringde mig om en serie fortbildningskvällar under hösten. Tre kvällar har jag varit där hittills. Vi har utgått från konstanterna och diskuterat dem ur olika aspekter och framför allt redovisat diskussionerna på olika sätt. Min dotter Maria, som lustigt nog också är lärare och som arbetar på Kastanjen, ledde pedagogerna i en filmuppgift, vilken blev resultatet av en kvälls livliga diskussioner om vad konstanterna om kommunikation innebar. Efter nyår ska vi följa upp det vi talat om gå några steg vidare. En del av det Bengt och jag startat lever vidare, en del har sållats bort och åter annat har dammats av och återuppstått. Freinetprofil verkar på Kastanjen innehålla temaarbete där hela skolan deltar, ett antal traditioner som ramar in året, en skoltidning som återuppstått, samarbeten med det omgivande samhället, elevers och föräldrars ansvar, fadderverksamhet och ett dialogiskt arbetssätt. Sådant som behöver utvecklas verkar t ex vara konkreta kommunikationsprojekt med andra klasser och andra länder och det kommer. Jag lovar.
 
Inger Nordheden
 
PS. Jag inser, när jag skriver detta, att det snart behövs en intervju med Bengt Kilén, så den kommer i vår. Innan dess fortsätter jag min Eriksgata. Nästa anhalt blir Hugin i Norrtälje. DS