Äntligen kom jag till Drakberget! Det var tjugo år sedan sist! Då hade vi på Kastanjen precis startat vår skola och vi behövde få information och kontakt med Sveriges första Freinetskola som ju Drakbergsskolan är. Vi tog helt sonika och hyrde en buss och drog ner till Göteborg. Där blev vi mottagna av ett gäng entusiastiska Freinetlärare som hade ordnat fest med levande musik och madrasser att sova på. Jag har för mig att det inte blev så mycket sova den natten men också att det var en kul fest.
Efter den gången blev det ganska tyst från Drakberget. Några pedagoger kom och besökte oss på Kastanjen och några har varit på kurs på Gotland men för övrigt har vi inte haft så mycket kontakt. När jag nu skulle till Göteborg för att träffa styrelsen för den internationella delen av Freinetrörelsen tänkte jag att jag skulle slå två flugor i en smäll. Därför kontaktade jag Drakbergsskolans ganska nya rektor Annett Bawel som skrev att jag var välkommen dit.
Trots mitt urusla lokalsinne lyckades jag efter Anettes vägbeskrivning hitta fram. Allt kändes som vanligt! Det låg visserligen en helt ny skola precis framför Drakbergsskolan, men för övrigt var det sig likt.
Jag träffade två av klasserna och såg härliga barn, prov på bra Freinetpedagogik och två entusiastiska lärare. I den ena gjorda man vänskapsband och barnen i den andra klassen sjöng tillsammans med fadderbarnen i förskoleklassen. De kunde massor av sånger och verkade verkligen vilja sjunga dem.
När jag sedan följde med klassen in till klassrummet för att de skulle samlas inför att gå och äta visade några barn den sjal de hade tillverkat till flickan i den bok de just hade läst. Boken heter Sjalen och är en fin historia om två vänner som leker hemma hos den ena flickan. När den andra flickan skulle gå hem hittade hon inte sin sjal och eftersom hon var muslim kunde hon inte gå hem utan sjal. Hon fick i likhet med många muslimer inte visa sitt hår offentligt. Då bestämde sig barnen i årskurs 1 i Drakbergsskolan att tillverka en sjal till henne! Det blev en helt fantastisk sjal och en helt fantastisk gest! Tänk om alla barn i Sverige hade lärare som höll solidaritetsfanan så högt! Då skulle samhället vara annorlunda.
Jag berättade om min upplevelse för de internationella gästerna som jag några dagar senare hade en presentation om Freinetrörelsen i Sverige för. Det var ett stort risktagande eftersom några av Freinetrörelsen från Belgien har startat en diskussion om lämpligheten att tillåta sjal eller annan religiös klädsel på det kommande RIDEF-mötet i Reggio Emilia! Framtiden får utvisa vad den diskussionen leder till. Jag har i alla fall min inställning klar och bifogar mitt svar till den internationella styrelsen. Tack Raija för att jag fick fler argument och tack för besöket på Drakbergsskolan och härmed meddelar jag att de mår bra och att de jobbar på med att diskutera sin pedagogiska profil. Det behöver alla Freinetskolor!
Inger Nordheden
