Lika härliga och allvarliga elever som alltid! Scones och rulltårta som vanligt. Roger Bretts drottningsandwiches som vanligt! Som vanligt också Rogers förklaring till varför den förknippas med drottningen. Enligt Roger (och då är det sant) har drottning Elisabeth II svårt att invänta kvällens middag och har därför i alla tider beordrat in ett antal trekantssandwichar med gurka och salt på. De ser inte så roliga ut men eleverna älskar dem.

Som vanligt är det femmorna som står för serveringen och som vanligt erinrar de sig om när de själva var treor och satt, lite spända, och väntade på att bli serverade av sina äldre kamrater. Som vanligt sitter rektor Maria i högsätet med en alldeles egen tekanna med guld och blommor på.

Allt detta var som vanligt. Resten var inte som vanligt. Jag (Inger) är förbjuden av rektor Maria att vistas på Kastanjen tillsammans med eleverna så det gäller att hitta nya vägar. Således gick jag till skolan på kvällen innan fyrornas teaparty skulle äga rum för att duka och fixa så att allt var klart på morgonen efter när fyrorna kom. Att det varit ett teaparty för fyrorna beror på den eländiga Coronan eftersom deras teaparty helt ställdes in i våras. Intressant nog var att fyrorna med sexorna som servicepersonal var ännu mer drivna än motsvarande för treorna, vilket gör att det nu är bevisat att man lär sig massor när Toby Brett får tag på eleverna i fyran. Vilken utveckling! Ni skulle ha sett ”personalens” proffsiga bemötande av sina kamrater.

Treornas förberedelser gjorde vi i Fritidsrummet på förmiddagen innan treorna kom så efter att jag dukat och Roger fixat sandwicharna blev vi hemskickade för att sedan kopplas upp på Teams och när värdarna hälsade välkomna (på engelska förstås) satt vi bekvämt tillbakalutade i våra respektive vardagsrum! När eleverna fick syn på oss på datorskärmen vinkade de glatt och såg seriöst intresserade av visa oss vad de lärt sig.

Vilka underbara elever och vilken härlig tradition! Nästa vår måste vi väl ändå kunna genomföra teapartyt på plats! Allt annat är olidligt!

Hälsningar från Inger Nordheden och Roger Brett genom Inger