Jag önskar att ni alla fått uppleva ett Ridef. Alla dessa leenden! Alla dessa engagerande människor från hela världen. Alla dessa gripande berättelser om skolans betydelse i den politiska kampen för demokrati och rättvisa. Alla dessa stolta pedagoger som vet sitt värde. Alla dessa förslag till kommunikation mellan barn i världen. Alla dessa blädderblockspapper med information om samling här eller där. Alla glada skratt. All härlig sång. Alla kramar.
Men det höll på att ta en ände med förskräckelse. Jag är nämligen väderpessimist.
Hela sommaren har jag gått och varit orolig för att vädret skulle bli dåligt under den tid som Ridef:et varade. Det visade sig att min oro var befogad. Solen strålade veckan innan och alla dagar efter utom just på invigningsdagen! Då blåste det halv storm och var svinkallt! Folk som skulle närvara på invigningen masade sig sakta iväg till ängen där vi hade satt ut bänkar att sitta på.
Masandet innebar att invigningen blev ganska mycket försenad. Detta och det faktum att varje ord som yttrades översattes från engelska till franska och spanska gjorde att folk började frysa och skruva på sig ganska snart. Maja, världens härligaste operasångerska satt bakom scenen och huttrade mellan sina framträdande och de som skulle få emotta Freinetrörelsens demokratipris Open Minds fick vänta väldigt länge innan det blev deras tur att säga några ord.
Men sedan ändrade sig allt. Den mångkulturella maten dukades fram och plötsligt sprack allas ansikten upp i härliga leenden, vilka satt fast hela veckan! Smakbitar från Bulgarien trängdes med starka drycker från Mexico och saffranspannkaka med salmbärssylt från Gotland. Vi i ”stabens” oro för att folk inte skulle bli mätta kom verkligen på skam.
Dag två föreläste Ann Pihlgren om Freinetpedagogiken i teori och praktik. Alltid lika bra och alltid lika uppskattat. Jag har alltid förundrats över Anns förmåga att inkludera alla som lyssnar så att var och en känner att hon talar i första hand med just dem! På Freinet.one kan ni alla ta del av hennes föreläsning.
Sen kom Bo Hejlskov. Han är världskändis inom sitt gebit! Helt otroligt att han tog sig tid att komma till oss på Ridef:et. Han talade om Lågaffektivt bemötande. Hur kommer det sig att inte alla tänker och gör som han säger? Så självklart och så effektivt, men så klart inte så lätt som man kan tro. Att orka vara lågaffektiv när det blåser som värst ställer stora krav på alla som finns i barns närhet.
Eva Fahlström följde upp och avslutade den föreläsningsserie på temat Kommunikation. Hon gav ett delvis annat perspektiv på hur man kan bemöta barn och ungdomar som hotar att ”straffa ut sig”. Hennes föreläsning handlade om Reparativ rättvisa. Allt handlar om att visa någon som försatt sig i en dålig situation att det går att reparera. Det går att vända något destruktivt till något positivt genom att aktivt bidra till försoning och rättvisa.
Utöver dessa mycket högklassiga föreläsningar fanns förstås allt det som är själva meningen med varje Ridef, nämligen alla långa och korta workshops och all härlig gemenskap både i basgrupperna och i de mångkulturella framträdanden från olika länder. Ni som inte hade möjlighet att närvara i Ljungskile uppmanas härmed att öppna ett sparkonto som ni märker med Kanada. Sedan kryssar ni slutet av juli 2020 i almanackan. Vi ses där (om inte förr, för nu fick vi massor av ny energi för att väcka liv i insomnade lokalgrupper och arbetshelger)!
