Mellanstadiet eller mellanåren i skolan, då barnen är mellan 10 och 12 år gamla, är sorgligt bortglömda, såväl i didaktisk litteratur som i forskning, och ofta också i de pedagogiska diskussionerna lärare emellan. Åren kallas ibland i psykologisk litteratur för "latensåren", vilket kan tendera till att ge ett intryck av att inte mycket händer utvecklingsmässigt, att barnens så att säga vilar efter lågstadieårens intensiva arbete med läsinlärning, så att de ska orka med identitetskriserna i högstadiet...

Nu kommer äntligen en bok om mellanåren, som visar på den viktiga utveckling som sker under åren och hur man kan arbeta didaktiskt som lärare på mellanstadiet. Boken ger också förklaringar till att mellanåren "fallit bort" ur styrdokument och pedagogiska diskussioner under senare år. Den är skriven av tre mellanstadielärare med gedigen erfarenhet. Två av dem är gamla kända freinetpedagoger, Inger Nordheden och Eva Anderberg, och den tredje är en av deras lärarutbildarkollegor, Lisbeth Danelius.

Vi får ta del av författarnas erfarenheter av både lektionssituationer och dilemman, och de praktiska situationerna berikas av tydliga och handfasta kopplingar till teorier. Som alltid bjuder Inger Nordheden i sina kapitel på historier ur skolans vardag, som man som läsare ler igenkännande åt. Men man ska inte förledas till att tro att dessa glimtar är slumpmässigt valda eller har som funktion att lätta upp texten. Exemplen är noga valda för att leda läsaren vidare i förståelsen av teorier, som kan fungera som stöd när det gäller att förstå mellanstadiets didaktik. Särskilt användbara är Eva Anderbergs båda avsnitt om barnens grupprocesser, en utveckling som ju är särskilt accentuerad under mellanstadiet. Där finns didaktiska tips och beskrivningar av teorier som även är användbara i andra åldersgrupper.

Personligen finner jag bokens inledande kapitel om styrsystem mindre intressant. Det är svårare att koppla till den röda tråd av mellanstadiets praktik, som löper genom resten av boken. Även om det kan ge läsaren insikter om varför mellanåren tappats bort i senare tiders styrdokument ger det inga förklaringar till hur detta fenomen ska ses i ett längre historiskt perspektiv, vilket kan vara en brist om man vill skapa sig en helhetsbild.

Boken "Skolans mellanår, Språkutveckling, undervisning och ledarskap" kan med glädje och behållning läsas av såväl lärarstuderande som gamla garvade mellanstadielärare. Jag rekommenderar den varmt. Varför inte läsa och diskutera den i mellanstadiets arbetslag, nu när stadiet åter hamnar i fokus i ny läroplan och nya kursplaner? Den kommer att ge såväl stunder av igenkännande som nya insikter, jag lovar!

Ann S Pihlgren

Studierektor och fil. dr vid Stockholms universitet