Ja, vad säger man då? Efter att ha försäkrat mig om att jag förstått vad det innebär att vara Keynote speaker kunde jag inte annat än att tacka ja!

Så kom det sig att jag befann mig på Seuols flygplats en söndag i mitten av januari utan att egentligen veta var jag skulle bo eller om någon mötte mig. Men det var väl klart att några mötte mig! Två trevliga ungdomar stod med en stor välkomstsskylt med mitt namn på och sedan en taxiresa till en stad en dryg timme från Seuol.

Under två dagar togs jag sedan om hand av några mycket engagerade Freinetlärare från Syd Korea. De arbetade alla med barn i skolans yngre åldrar och behandlade mig som en guru på Freinetpedagogik. Jag kände mig oerhört hedrad. Tyvärr var alla skolor stängda under mitt besök i Syd Korea. De hade vinterlov en hel månad och då förväntades lärarna fortbilda sig och planera nästa termins undervisning. Lärarna tog mig runt i Seuol i palatsområdet, besök på traditionella koreanska restauranger och tehus och i studentkvarteren i universitetsområdet. Det var en fantastisk upplevelse. Jag gav dem min bok om Freinetpedagogik vilken nu är översatt till engelska av Roger Brett och de verkade överlyckliga för den!

På tisdagskvällen började den mer officiella delen av mitt besök med en middag tillsammans med ett gäng koreanska potentater på skolområdet och de övriga inbjudna föreläsarna. Det var där jag plötsligt insåg att man trodde att jag var professor! Jag presenterades som professor Inger Nordheden! Och det var bara jag av de europeiska föreläsarna som presenterades som professor så jag insåg att man verklige trodde att jag var professor. Ja, det var bara att gilla läget så jag tog på mig professorströjan och körde. Det innebar att jag förväntades föreslå den första skålen. Efter det kunde de koreanska värdarna ta över och hålla tal! Man bjöd sedan på traditionell koreansk mat som till stor del bestod av grönsaker i olika former och kött som tillagades direkt vid bordet.

På onsdagen började så själva konferensen International Teachers´ Convention for Innovative Education där över tusen koreanska lärare deltog. Efter en inledning med sång och trumspel var det dags för mig att hålla mitt anförande. Jag talade förstås om Freinetpedagogik och det visade sig vara helt rätt. Allt under dessa två dagar handlade nämligen om kreativa läroprocesser och vad kan vara mer kreativt än Freinetpedagogik? Efter min presentation blev jag väldigt uppmärksammad. Folk ville bli fotograferad tillsammans med mig och flera TV-kanaler intervjuade mig om både det ena och det andra. Bl a fick jag uttala mig om våldet i skolan i Sverige i ljuset av det ökande våldet i de Sydkoreanska skolorna. Två elever har nyligen tagit sitt liv efter att ha blivit mobbade av sina kamrater.

Varje föreläsare från ett annat land fick en alldeles ”egen” koreanska som följde en som en skugga under de två konferensdagarna. Min heter Miok Song och var fullständigt underbar. Hon hjälpte mig med allt och verkade vara väldigt förtjust i att just få göra det. Det var inte ett dugg svårt att vänja sig vid den koreanska artighet med buganden och leenden hela tiden! Det blev snart helt naturligt att bli så vördnadsfullt behandlad. Det kändes faktiskt aldrig påklistrat.


Ytterligare en Freinetlärare var inbjuden att föreläsa, nämligen en fransk arkeologlärare Denis Morin vilken var en jättetrevlig bekantskap. Jag återkommer till mitt möte med honom i en ny krönika snart.

Inger Nordheden