Freinetskolan Kastanjen har funnits i trettio år och ligger i orten. I orten som rymmer både gängkriminella och vilsna ungdomar varav många känner psykisk ohälsa, några är hemmasittare eller mår dåligt i största allmänhet.

Om man är Freinetpedagog är några honnörsord viktiga. En demokratisk skola är ett och kanske det viktigaste. I alla Freinetskolor finns ett stort mått av elevmedverkan och ett stort mått av att stor hjälper liten.

Här ser vi hur lågstadiebarnen och sexåringar tar sig an ett förslag från eleverna att förbättra utomhusmiljön. I  åldersblandade grupper växer förslag på blädderblock fram. Förslagen blir sedan underlag för beslut att presentera för rektorn som tittar på om något förslag ryms i budgeten.

Celestin Freinet levde i Södra Frankrike mellan de två världskrigen och deltog också militärt i Italien under första världskriget. När kan kom tillbaka från kriget var han skadad både kroppsligt och själsligt och kände att skolan kunde och måste bli en skyddsfaktor för att det aldrig mer skulle bli krig. Tyvärr har han ju inte fått rätt i det avseendet men han menade att man ändå måste ingjuta hopp i barn och ungdomar så att de kan bygga en betydligt bättre värld än den han upplevt.

Så tänker Freinetpedagoger nu också och vi kan med fasa konstatera att det nu är minst lika viktigt att få barn och unga med på att världen kan bli bättre. Då är demokratiskt arbetssätt en förutsättning. Nästa år är det val i Sverige. Då kommer säkert de flesta skolor uppmärksamma det på något sätt.

Jag kan inte låta bli att delge er ett exempel från min värld. Det var valår och temat på hela Freinetskolan Kastanjen var ”Demokrati i världen och i Sverige”. Olika åldrar, från tvååringarna i förskolan till niorna på högstadiet, tog sig an temat på olika sätt. Jag hade en årskurs sexa som fick bilda egna partier som skulle passa i norra Botkyrka (man hade ännu inte börjat säga orten).

Eleverna tog sig an uppgiften med stor iver. De skrev partiprogram, målade valaffischer som sattes upp i hela skolan och bjöd sedan in hela högstadiet till partiledardebatt med efterföljande frågestund. På kvällen innan debatten ringde Johannes till mig. Han var partiledare för ett av partierna.

”Inger. Jag undrar vad jag ska ha på mig i morgon. Tycker du att jag ska ha slips? Och ska jag ha portfölj? Jag vill ju att budskapet ska gå fram och det kanske ser mer seriöst ut att klä sig lite finare då. Vad tror du?”

Jag svarade att det säkert skulle löna sig att anstränga sig lite mer. Johannes kom med portfölj och slips. Han höll ett strålande tal om varför just hans parti skulle vinna och när högstadiet senare röstade så vann Johannes parti.

Många år senare kom Johannes tillbaka och tackade mig.

”Utan dig och de tankar jag fick med mig från Freinetskolan Kastanjen hade jag inte gjort den politiska karriär som jag gjort. ” Johannes blev ordförande i ABF där han jobbade i många år.  

En solskenshistoria förstås men vi lärare måste vara grunden till dessa solskenshistorier. Så att barn och ungdomar kan välja en annan väg än många i orten numera gör. De måste få vara med om att deras arbete är viktigt, att deras åsikter är viktiga och att de som individer är viktiga. De måste få vara med om att världen vidgas lite grann under deras skoltid genom att de kommunicerar med andra barn och ungdomar i Sverige och även utanför Sverige där de kan få ta del av andras liv och andras verklighet. De måste få uppleva att alla sorts intelligenser duger att både handens och hjärnans arbete värderas lika. Allt detta fick Johannes uppleva.

Ändå hjälper det inte alltid.  Skolan kan inte alltid skydda alla dygnet runt. För tre år sedan fick skolan inse att så inte var fallet. Tolvåriga Adriana kom i vägen för gängkriminellas uppgörelse och Adriana omkom. Nu är några av de som sköt dömda till livstids fängelse. Det är bra men det gör inte att hennes familj och klasskamrater får henne tillbaka. För Adrianas skull får vi i skolan aldrig ge upp. Vi måste vara en skyddsfaktor så att våra ungdomar blir starka och kan välja livet och framtiden.