För två år sedan i Leon kom jag till ett Ridef för första gången i mitt liv. Jag visste inte vad jag kunde vänta mig men tänkte mig något som var genomsyrat av kreativitet såsom det jag upplevde på Freinetkurs i Burs på Gotland för många år sedan. Istället möttes jag av en stor hörsal full med människor och en värme jag knappt kunde föreställa mig. Presentationer gjordes av de långa workshops som skulle hållas. Det var bara en sak som chockade mig, allt var på spanska och franska. En tapper man gjorde goda försök att översätta till engelska men ju mer tiden led desto mindre utrymme fick engelskan. Viss irritation växte fram hos några av deltagarna medan något annat spirade inuti mig när chocken hade lagt sig. En intensivkurs i franska, vad mer kunde jag önska mig. Spanskan var det bara att släppa för att istället fokusera helt på att greppa franska åtminstone lite grand. Tack och lov fick vi god hjälp under ett antal workshops med översättning till engelska av Jean Marc från Haiti och Belinka från Mexico annars hade det nog blivit svårt att ta till sig detaljer. Den japanska workshopen om barnen i Fukoshima var en fantastisk upplevelse då översättningar gjordes till 7-8 språk simultant.

Inför årets Ridef i Reggio Emilia i Italien hade jag tränat franska. Jag är långt ifrån kapabel att föra några djupa samtal men har ändå lärt mig betydligt mer än vad jag kunde i Leon. Nöjd med denna insats kliver jag in på välkomstmötet i Reggio Emilia med stora förväntningar på att förstå franskan bättre. Allt är då på italienska. Intressant! Då var det bara att ta fram de appar jag har i telefonen för att träna italienska då. Ytterligare ett språk jag så gärna skulle vilja kunna tala och förstå men aldrig har tid till. Vilka möjligheter Ridef erbjuder!

Ridef är språkbad, jag har förutom lite italienska lärt mig godmorgon, förmodligen och utmärkt på arabiska via våra fantastiska deltagare från Palestina och flyktinglägren i Libanon. Jag har fått mitt namn skrivet på koreanska och jag har talat italienska, franska och engelska om vartannat och dessutom omgivits av finska genom min kollega Raija och ett antal trevliga deltagare från Finland. Den långa workshop jag deltog i hölls av en dam från Holland som talade en något bristfällig engelska men ändå fick oss att göra diverse saker som är användbart i mitt arbete med elever. Kreativiteten flödade vilket jag verkligen njöt av!

Förutom dessa fantastiska språkbad är det kulturbad. Första kvällen serverades läckerheter från alla jordens hörn. En av mina favoriter var jordnötter från Marocko. Sällan har jag smakat något så gott. Jag smög tillbaka flera gånger för att ta lite till. Deltagarna från Polen bjöd på vodka med äppeljuice vilket var ovanligt men jättegott. Japanerna hade dukat fram en sallad med fiskar små som akvariefiskar, det var gott och helt nytt för mig. Själv hade jag bakat min mormors bruna pepparkaka med lingonsylt och släpade bakform genom tullen. Att beskriva alla dessa läckerheter är helt omöjligt så ett axplock får duga.

Till detta kommer workshops om allt från att skriva storyböcker utifrån Koreansk konst, till att hantera decimaltal med praktiskt material till rent teoretiska djupa diskussioner om flickors rätt att få gå i skolan till dramalektioner om situationen i Gaza. Var och en väljer utifrån intresseområden.

Utflyktsdagen som också erbjöd olika val var både i Leon och i Reggio Emilia fantastiska dagar. Vi valde att besöka Ferrara denna gång. En stad med bebyggelse från medeltid och renässans i huvudsak. Vi besökte bland annat diamantpalatset med perfekt symmetri, helt fantastiskt både invändigt och utvändigt. Vi bjöds på härlig lunchfrån en biodynamisk gård på densamma och visades runt på gården. Där uppstod en spontan musikalisk workshop när deltagarna började spela på löv och grässtrån. Några kunde till och med spela olika toner vilket de sa att de lärt på en workshop på Ridef i Nantes.

Kanske var ändå höjdpunkten under detta Ridef när Palestinas deltagare möttes av så mycket kärlek och stöd vid presentationerna av deltagarländerna. Jag fällde mer än en tår under presentationerna men flest vid mottagandet av Palestinas representanter, då kriget i Gaza just trappats upp.  Ridef påminner om att det finns en annan värld än den anglosaxiska värld vi ständigt marineras i. Det finns människor som kämpar för barns rättigheter att gå i skolan, kvinnors rättigheter, för fred och långt mycket mer. Människor som vill att alla barn ska ha rätt att leva på platser som inkluderar och värdesätter barn. Människor som inte dömer utan inkluderar och har roligt tillsammans, där var och en får vara den man är.

För mig ger Ridef tröst, hopp och glädje. Det ger mig en annan bild av världen än den jag ständigt matas med. Ridef är fullt av kloka människor. Om du aldrig varit med på ett Ridef. Passa då på, om två år är det i Benin. 2018 är det i Sverige. Har du inte varit med innan dess så är det hög tid!