Utomhusmiljön runt våra skolor ger oss olika möjligheter för lärande.
Snart grönskar det utanför fönstren. Göteborgsvintern, som varit väldigt snöfattig, har gjort att lusten att lära ute inte riktigt infunnit sig. Det har inte ens funnits något viktigt ärende för att vara tvungen att gå ut. Vintern dessförinnan traskade jag och min kollega med ettan till varje elevs ytterdörr för att se var de bodde och för att ta foton. Efter promenaden tog vi upp kartan med projektorn och ritade in rundan. Ett effektivt sätt att förstå hur en karta fungerar. Vädret var omväxlande halt, slaskigt och knipande kallt. Sista gången som vi tog en runda hade en förälder mailat och bett att vi inte skulle gå eftersom det var för kallt! Nåväl, det mailet såg jag först efteråt, då vi redan gått klart. På grund av kylan höll barnen ett bra tempo runt och ingen av dem förfrös. Visst går det att hitta uteaktiviteter även på vintern, men det blir bara inte lika mysigt alla gånger.
På våren finns det mycket att göra utomhus. Den här våren har vi lyckats boka in en resa till en forntidsby för att leva sten- och bronsåldersliv. Det ska bli spännande. Dock har vi redan varit ute för att hacka flinta och att samla material till ett miniatyrbygge av stenåldersbyn. Efter den lilla utfärden slog det mig att vi borde gå ut oftare och träna på att låta lite lagom mycket. För om det nu mot all förmodan fanns några levande djur i närheten så hade de kanske fått hörselskador av våra tjoande elever.
Skrek gjorde eleverna även den hösten då de lyckades leka i närheten av ett getingbo och tre av dem blev stuckna av uppretade getingar inom loppet av några sekunder. Milda makter! Ingen sa sig vara allergisk men hade inte blivit stuckna innan, så helt säker kunde jag inte vara. Just till den hörnan av skogen har barnen inte velat gå sedan dess. De fick ett mindre angenämt minne för livet.
I arbetslaget har vi pratat om minnen för livet som en av fördelarna med att ta sig utanför skolans väggar för att lära. Det finns stora vinster i att göra det, men såsom beskrivits, helt bekymmerslöst är det inte. Några faktorer som arbetslaget lyfte upp var bland annat ansvaret för eleverna. Vad gör du om en elev springer sin väg rakt ut i skogen? Vädret kan vara nog så avgörande också. Ett dåligt väder kan göra mycket för trivsel och humör för uteaktiviteterna.
Ytterligare en sak som kom upp var att det kan vara svårt att fokusera uppmärksamheten till målet för just det besöket. Det borde inte vara ett problem tycker jag, men den krassa verkligheten tycks vara något annat. Varje år har årskurs tre nationella prov och till dess ska, till exempel i matematik, all nödvändig kunskap och förståelse för matten sitta i barnens hjärnor. Det kan stressa även en freinetpedagog till att inte släppa fram spontana infall från barnen, och det får de ju ofta utomhus. Vad tycker du? Hur får du kraven från kursplanen och de nationella proven att gå ihop med det freinetpedagogiska arbetet utanför skolan? Vad gör du ute med eleverna? Satsar du på nytta, nöje eller bägge delar?
