Varje gång jag går förbi en tiggare på gatan som hjälplöst sitter där och vädjar om lite av mina pengar kan jag inte göra annat än tycka synd om personen. Samtidigt kan jag inte riktigt förstå hur min lilla ynka peng ska kunna lösa den hemska tillvaro de befinner sig i. Jag erkänner därför att jag kliver in på utställningen Sverige-Rumänien tur & retur på Arbetets museum med en ganska skeptiskt inställning. Men ett par steg innanför utställningens väggar är allt som behövs för att jag helt ska ändra uppfattning.
Varje gång jag går förbi en tiggare på gatan som hjälplöst sitter där och vädjar om lite av mina pengar kan jag inte göra annat än tycka synd om personen. Samtidigt kan jag inte riktigt förstå hur min lilla ynka peng ska kunna lösa den hemska tillvaro de befinner sig i. Jag erkänner därför att jag kliver in på utställningen Sverige-Rumänien tur & retur på Arbetets museum med en ganska skeptiskt inställning. Men ett par steg innanför utställningens väggar är allt som behövs för att jag helt ska ändra uppfattning.
Utställningen baseras på DN-journalisten Roger Turessons bilder som han fotograferat under den två månaders tid han tillsammans med reportern Josefine Hökerberg följde EU-migranterna. De två journalisterna fick tillslut även lov att följa med tiggarna hem till Rumänien för att dokumentera den misär de lever i. Hemma i Sverige väntade även Stora Journalistpriset på Turesson och Hökerberg för den artikelserie i DN som arbetet resulterade i.
Utställningen bjuder sammanlagt på 40 av Turessons bilder, och vilka bilder det är! Till och med jag som är ganska ointresserad av foto kan se kvalitén och djupet i dem. Många av dem är mörka och kalla men innehåller ofta en klick av färg som sticker ut och skapar kontraster. En av de bilder jag fastnar för visar en tiggare som har kurat ihop sig i en sunkig sovsäck med endast gatan som madrass utanför ett skyltfönster. I skyltfönstret står det en upplyst gigantisk dubbelsäng, vilket skapar en väldigt sorglig ironi och ger djup till bilderna.
Turessons visar att han inte bara har kunskap inom foto, utan även det där lilla extra som är svårt att sätta fingret på, och som man inte kan få genom kunskap eller erfarenhet, utan något som man bara har. Hans bilder är autentiska och genomtänkta men ger på samma gång en känsla av spontanitet. I en av bilderna har Turesson arbetat med sned horisontell vinkel och fångat ögonblicket när en liten flicka springer mot sin pappa, samtidigt som han lyckas få in en tredje person i bilden vilket tillsammans skapar en otroligt levande och vacker bild.
Mot slutet av utställningen byts de sorgliga motiven ut mot betydligt muntrare sådana med fulla klassrum, sjukhus, läkare, lekande barn och hopp om en bättre framtid. Bilderna är från Roger Turessons andra besök till Rumänien från tidigare i år. Där har man nu påbörjat ett projekt för att kunna erbjuda en bättre framtid och inte bara hjälp för dagen.
Sverige-Rumänien tur & retur är verkligen en tung utställning, nästintill jobbig att kolla på faktiskt. Den oväntade, men välkomma vändning mot slutet gör att jag går därifrån med en känsla av hopp för dessa människor, något jag inte alls hade förväntat mig. Utställningen visas fram till den 11 oktober och är helt gratis. Jag råder därför alla att gå och se utställningen, oavsett åsikt i frågan. Jag lovar att ni inte kommer gå därifrån opåverkade.
