De Geergymnasiets tidning på webben
Förstasidan

« Föreg. Nästa »


Artiklar

 Kommer jag leva till imorgon?


Hassan Haidary 2020-01-16


- Tårar strömmar ner för mina kinder, som en varm flod bränner mitt ansikte när jag lämnade mitt hemland. Det var inte mitt val, jag var tvungen.

Lana Alqezehs var 11 år när hon blev tvingad att lämna sitt hemland, hemlandet som gav hennetrygghet och glädje förr i tiden jämför med nu.

Lana är en palestinsk tjej som föddes i Syrien år 2000. Hon växte upp i Yarmouk Camp , i ett område i utkanten av Syriens huvudstad Damaskus. Det är ett flyktingläger för de palestinier som tvingats att lämna sitt land på grund av att Israel försökte undertycka Palestinier och det har pågått ända sedan 1948.

-  Yarmouk Camp var en helt fantastisk plats, säger Lana. Jag hade allt som jag ville ha, ett boende, pengar , familj och kompisar. Vi hade ett ganska stort hus och i huset så bodde jag, min storasyster som är gift nu, och mina föräldrar och min yngre bror som är 9 år.


Kriget ändrade allt

År 2011 blev allt annorlunda för Lana, den tryggheten och glädje hon hade i sitt hemland började gå mot sitt slut. Det började först med dåliga nyheter från tv om konflikterna i landet sedan till ett större krig, kriget som växte mer och mer. Kriget startade med små städer runt om Damaskus sen till Damaskus. 

-  Ljudet av gevärskulor och bomber omkring oss gav oss ingen sömn om nätterna. Det enda jag tänkte på var att vad som skulle hända med mig och min familj, kommer vi leva till imorgon eller kommer vi att dö, ingen visste. Varje natt brukade jag be till Gud att om någon skulle dö i min  familj så önska jag var den första. För jag skulle inte klara sorgen, säger Lana. 


En gång när hon och hennes lillebror var i skolan så hörde de en häftig explosion som var bara 2 km från deras skola. Ljudet var rätt högt och nära så att hela skolan skakades och alla fönster gick sönder bara på en sekund. Bara ett kort ögonblick så blev området helt förstört, folk dog.

-  Jag var så rädd, jag kollade omkring mig, alla mina kompisar var chockade, ingen visste vad de skulle göra.
Lana ville bara hitta sin lillebror som var i samma skola, hon ville inte hem utan sin lillebror.
Lanas mamma hade sprungit hela vägen från hemmet till skolan för att kolla ifall barnen överlevde eller inte. 

Kriget var inte slut!

Efter explosionen blev stämningen i staden lite bättre tills den 16 december 2012. Den dagen var ett helvete för dem som bodde i Yarmouk Camp även för Lana och hennes familj. Lanas pappa var inte hemma just den dagen och hon var själv hemma med sin mamma och sina syskon. 

-  Min magkänsla sa hela tiden att snart kommer det ske något hemsk, för jag visste att kriget är inte slut än. Den dagen när jag hjälpte min lillebror med hans läxor så hörde vi ljudet av en raket som sedan träffade ett sjukhus. 

Sjukhuset Lanas pappa jobbade i. Det var ett väldigt kraftig explosion, vi vågade inte gå ut men jag ville veta ifall min pappa överlevde säger Lana.

Efter några minuter så var det någon som knackade på deras dör. Lana trodde att nu kommer de med dåliga nyheter till oss. Men så var det inte, det var Lanas pappa. Där stod Lanas pappa med blodiga kläder och med ett leende. 

Oviss framtid 
De bestämde för att lämna Yarmouk, för det “riktiga” kriget skulle börja. Dem var så rädda så att dem packade allt fort och åkte iväg med bilen men vart visste dem inte. Lanas Mormor som vägrade att lämna sin stad stannade kvar och blev skjuten av fienden. 

Lana förlorade sitt hem, många av sina vänner, släktingar och den enda hon har kvar är hennes familj. Efter ett års flytt så bestämde Lanas pappa att åka till Sverige och skaffa ett helt nytt liv för sin familj. Tuffa dagarna var inte över resan till Sverige var fullt av problem och jobbiga dagar. 

-  Min pappa åkte båt i flera timmar, han sa att det var runt 30 personer i en liten båt och vädret var jättedålig också. Lana är en av de 12 miljonerna som blev tvingad att lämna sitt land och det är mer än halva landets befolkning. 

Krig och förtryckt i länder gör att tusentals människor riskera sina liv varje dag desperata försök att komma till Europa genom den livsfarliga havet och överfulla båtar. 

Lycklig framtid
 Men allt gick bra tillslut. Efter 7 månader så fick Lanas pappa besked om att han kan hämta sin familj från Syrien. De bor i Sverige nu och är väldigt glada och tacksamma. Lana drömde om att bli läkare i framtiden men svårigheterna i språket ändrade hennes val till ambulanssköterska. Hon hoppas på en bättre framtid. 


Tipsa en vn Skriv ut



Sök Sökhjälp

Tipsa redaktionen
Skicka insändare

De Geers hemsida
Lärkan
Ansvarig utgivare:   Niclas Unosson
Webmaster:   Niclas Unosson
Redaktion:   Rikard, Karin