Konst för livet

I högtalarna inne på Lucky 7 spelas dunkande och grov rockmusik, men musiken dränks av ett högt surrande från de olika tatueringsmaskiner som går på högvarv inne i studion. Det luktar starkt av kliniskt rengöringsmedel och de svarta väggarna är fulla av teckningar på färgglada tatueringar, tavlor med unika föremål och motiv. I en kopparram sticker en gul dödskalle ut med stora stirriga ögon, en ovanlig mustasch och ett stort rött hjärta mitt i pannan. I väntan på att få se vad som befinner sig längre in i studion står jag precis innanför dörren och överhör konversationer från disken, det talas om tider som ska bokas. Det låter rätt fullbokat då de datum som nämns är några månader in på 2016. Jag går in och kollar närmre i glasmontern som befinner sig mitt i rummet, i den ligger både kläder och olika typer av piercingsmycken. Första gången jag såg de blåa lysena i montern så var det jag som fruktade nålen, den som snart skulle ge mig en ring i läppen.

Efter att fått ett trevligt välkomnade från tjejen som jobbar i disken så får jag fortsätta längre in i studion. Lokalen ser ut att vara liten innan man befinner sig längre in och inser att det finns mycket mer att se. Jag fortsätter in i en korridor där det blandas alla möjliga låtar från de olika rummen jag passerar. Trägolvet knakar när jag går men ingen lyfter blicken från sitt arbetande inne i rummen. Längst bort i hörnet stannar jag, toner från bandet High on Fire hörs innanför dörren och jag går in. Därinne sitter Martin som är lätt att känna igen med hans långa gråa skägg och tatuerade armar. Tillsammans med honom sitter en ung kille, med ett inte så lika tufft utseende. Han hälsar glatt även fast han får nålar genom huden i en snabb hastighet. Martin kollar upp från sitt arbete och välkomnar mig till att sätta mig bredvid honom så vi ska kunna höra varandra ordentligt över både musiken och det ständiga motoriska ljudet från tatueringsmaskinen.

Färger, ansiktstatueringar och en före detta lärka.

Den unga killens överarm har täckts med en tatuering bestående av en mängd färger och mönster.Det liknar de flesta skisser och teckningar somfyller rummets alla väggar. Med det märks det ganska tydligt vad Martins specialité inom tatueringar är.
- Jag gör väl det mesta, men helst arbetar jag med stora motiv och mycket färger.

Däremot att tatuera till exempel enkla texter är inget för honom.
- Vi är 5 tatuerare här, så det finns ju andra som hellre gör sådana tatueringar.

Det enda som ingen av dem gör är ansiktstatueringar. En anledning till varför nämns aldrig utan han fortsätter att kolla fokuserat på sin kunds arm. Motivet som växt fram är en stor uggla omringad av blommor och blad i starka färger. Bladens yttre kanter fylls med en ljusgrön färg, och det ser nästan ut som det är målat med vanlig vattenfärg tills det torkas bort och man ser hur det permanent sitter i huden.

Martins konstintresse fanns redan på gymnasiet då han studerade social estetik på De Geer och det var under de åren han lärde sig de viktigaste grunderna inom konst. På senare år studerade han på en konsthögskola och även där lärde han sig en hel del. Och efter en uppmaning av sin vän om att börja jobba inom tatuerarbranschen så blev konsten tillslut en del av hans karriär.

En speciell men rolig arbetsplats

Sen 1999 har Martin spenderat sina vardagar på Lucky 7, och även fast det inte riktigt var hans första tanke av karriärval att bli tatuerare, så trivs han mycket bra på sitt jobb.
- Det är en rolig arbetsplats, fullt av kreativa människor. Det är något som måste upplevas själv för att man ska förstå hur det är, säger han och skrattar lite.

Han berättar även om att hans jobb innebär en hel del eget ansvar, och att man får göra lite som man vill. Då syftar han inte på själva skapandet av tatueringar.
- Man är lite som sin egna chef, och det är väldigt bekvämt.

Samtidigt är det som vilket jobb som helst, vissa dagar är man mindre glad över att behöva gå till jobbet än andra. Men det gäller ändå att kunna hålla en god ton och vara trevlig då de möter mycket olika människor varje dag. De tänker på att bemöta personer på det sättet de själva skulle vilja bli bemötta.
- Vi vill göra bra tatueringar och vara bra människor, vi vill att folk ska tycka att vi har behandlat dem på bästa sätt och gett dem en bra service, berättar Martin. Skämtsamt tilläger han att de även vill få bra betalt.
- Ni måste ju har gjort något bra, det är ju femte gången jag är här nu, säger den unga killen och skrattar.

Han grinar illa när nålen rör sig närmre underarmen, och det är det första tecknet på smärta jag märker av under hela den tiden jag har varit där. Antingen har han en hög smärttröskel eller så gör inte tatueringar så ont som man tror.

Nålat och klart

Efter ett tag stängs tatueringsmaskinen av och det blir genast oerhört mycket tystare. Nu var det stora verket på kundens arm fulländat. Han ger det en titt i spegeln, han vrider och vänder på sig för att se från alla vinklar. Sedan lindas hans överarm in i plastfolie för att skydda den nygjorda tatueringen. Med ett nöjt leende går han för att plocka i ordning på sina saker, sedan tackar han Martin med förstklassigt handslag. Innan jag går så tackar jag båda två för att jag fick vara med och iaktta processen, och för intervjun.

Påväg ut lägger jag märket till ett gammalt vitrinskåp som står bredvid en grön gammaldags soffa till vänster om ingången. Det gamla vitrinskåpet är fyllt med tomma flaskor och en stor dödskalle med lapp där det står God Jul. På flaskorna som är mörka och grumliga står det olika saker på latin med stora bokstäver och det ser ut att föreställa något skrämmande eller farligt. Jag tar en snabb blick runt i den rockinspirerade studion och sedan tar jag mina grejer och rör mig mot dörren. Den ger ifrån sig samma pling när jag drar i handtaget som när jag kom in och med huvudet fullt av intryck lämnar jag värmen inne på Lucky 7 och beger mig ut i den kalla blåsten.