Med en pappa med stort brinnande fotbollshjärta som även tränade tjejerna i IK Waria och IK Sleipner blev Elin Andersson Junestav dragen till fotbollen redan efter att hon tog sina första steg. Men när Tv visade friidrott började hennes ögon glänsa och intresset för friidrotten började gro, i hopp om att någon dag bli som den stora idolen Carolina Klüft. Detta gjorde att Elin började i friidrottsklubben Tjalve, en perfekt friidrottsförening med banan bara några hundra meter ifrån Elins hus.
- Min dröm är att en dag få springa med en medalj rund halsen och hålla i en svensk flagga, precis som Carolina Klüft gjorde.
Men på vägen mot drömmen är det kortsiktiga målet att komma med till SM i längdhopp. SM som kräver fullt fokus på träning för att lyckas nå kvalgränsen.
Friidrott VS Fotboll
När jag frågar Elin varför hon valde friidrotten framför fotbollen funderar hon en extra stund, eftersom det var det svåraste valet hon någonsin gjort.
- Jag fastnade just för friidrotten för att jag tycker om det individuella i sporten, att man får pressa sig själv och inte behöver känna press ifrån ett helt lag. Jag har själv hög press på mig, för att jag vill bli bäst! Jag vill komma så långt som möjligt, exempelvis till VM.
Träningar
Elin berättar att det svåraste har varit att hon får mindre tid med vänner och pojkvännen och att behöva prioritera friidrotten framför allting kan skapa stress i skolarbetet. Trotts det lägger Elin minst ner 8 timmar på träningen för att nå målen. Höjdhopp och längdhopp som är Elins två huvudgrenar bygger väldigt mycket på teknik och hon beskriver länge hur mycket tid som läggs ner på teknik.
- Det blir väldigt ofta att man kör sin ansats och bara löper igenom gropen och det är inte de roligaste att träna på. Jag skulle oftare vilja ha tuffare träningar. Teori under teknik kan också vara jobbigt när man kommit hem efter långa och tuffa skoldagar. Men det svåraste i friidrott är koordinationen, eftersom jag förlorat en del smidighet då jag kört fotboll i 13-års tid.
- Jag är nog också den enda friidrottaren som inte alls gillar att springa långa distanser. Tillägger hon och skrattar.
Hon berättar att även om friidrotten är en individuell sport så tränar de i grupper tillsammans och hejar på varandra på tävlingarna. Vännerna i klubben gör så att man blir extra sugen på att träna.
”Känner mig som Superman”
När jag frågar Elin vad hon är mest stolt över så svarar hon snabbt
- Mitt pers i längdhopp som är 5.22 m, jag grät av glädje när jag hoppade så långt och kände mig som superman!
Engagerat fortsätter hon att berätta om det nya målet hon satt upp för i år som är att lyckas hoppa 5.30m.
Går emot allt som försöker stoppa henne
Nyligen drabbats hon av en hälskada i vänster fot som gör att hon inte kan träna till hundratio procent längre. Hon går fortfarande på alla träningar i veckan, där hon har möjlighet till rehab pass med mera styrka och mindre löpning och hopp om det behövs.
- Det fungerar att hoppa med, men jag får vara lite försiktig annars kan min hälsena gå av.
Men det är inte bara en tillfällig skada som sätter stopp för träningar. Elin har sedan hon kan minnas haft allvarlig astma.
- Min astma sätter tyvärr ofta stop för min träning, vilket är väldigt tråkigt då jag verkligen vill kunna satsa fullt ut på träningarna.
Hon fortsätter direkt med:
- Men det ska inte få stoppa mig till att nå målen, och man kan se glöden i hennes ögon.
Nu återstår tuffa träningar, tävlingar och vinster för att nå målet att komma med till SM.
