I samband med Pridefestivalen i Norrköping förra helgen så anordnades det en Pridegudstjänst i Hedvigs kyrka. Are Kaspersen från den Kristna Studenrörelsen predikade och Kristian Kaspersen sjöng. Och där satt jag, i kyrkbänken, och rös. Inte bara till Kristians underbar toner och den akustiska gitarren, utan för att jag kände gemenskapen i kyrkan. Alla vi som var där var där av samma anledning, vi hyllar all kärlek -oavsett om det är kärlek mellan en kvinna och en man, en kvinna och en kvinna eller en man och en man.
För snart ett år sedan röstades en ny lag igenom i Ryssland. Det är inte längre tillåtet att vara homosexuell i landet. Man får inte heller delta i demonstrationer för homosexuellas rättigheter. 434 ledamöter för, 0 emot. Det var resultatet av den sista omröstningen i det ryska parlamentet, ett resultat som har lett till att tusentals människor har blivit misshandlade och torterade på grund av deras sexuella läggning. Det är otroligt hur ett så stort land som Ryssland inte har kommit längre i sin utveckling. Det är otroligt hur man kan straffa någon som älskar.
Det går inte en dag utan att jag hör människor som använder ord som ”bög” som skällsord och för att vara ärlig så är jag otroligt trött på människor som tror att det är okej för att de ”var så jävla arga”. Jag är trött på homofobiska yttranden och jag är trött på homofobiska ageranden.
Jag får ont i magen när jag tänker på det havet av människor som faktiskt tycker att man inte får älska vem man vill. Jag får ont i magen av att veta att mina barn och barnbarn måste växa upp i en värld där människor blir otroligt illa behandlade eftersom att det älskar en person av samma kön som de själva. ”Come on people, resist and say it loud and clear” sjöng Kristian och det ekade i hela kyrkan, och det var ungefär här som det gick upp för oss alla, det är viktigt att stå upp för det som är rätt. Stå upp för kärlek och de mänskliga rättigheterna. Stå upp för det som är viktigt.
Det är hemskt att tänka på att i fem länder straffas homosexualitet med döden. I ytterligare 70 finns lagar mot homosexualitet. Men att känna att vi alla var där av samma anledning var underbart. Att känna att trots det som pågår i Ryssland och i andra länder så finns det hopp, för där satt vi, ett tjugotal människor, i kyrkan -och firade kärleken, på riktigt.
