Inte bara bonde

Anneli Andersson har fullt upp med pappersarbete när jag besöker gården tidigt på morgonen. Hon ger mig ändå en kort rundvandring så att jag får hälsa på korna och kolla in ladugården som vid den här tiden på året är ekande tom på djur. Gården ligger långt ut i skogen, ett tiotal kilometer utanför Hällestad i en liten by som kallas Boda. När jag visas runt på gården berättar Anneli om alla de jobb som ska göras: det ska mockas och matas, fodras och sås samtidigt som Anneli och hennes partner Micke har ett flertal andra sysslor vid sidan av djuren. 

    - Att vara bonde är inget jobb, det är en livsstil, berättar Anneli. Det innebär att när många andra slutar för dagen klockan fem på eftermiddagen och kan gå hem är vi fortfarande fullt upptagna med att hålla korna levande. 
   Däremot är arbetstiderna, lönen och ledigheten väldigt fri att välja. Det finns ingen som kan säga åt dig när du ska jobba eller inte.  

    - Det finns förstås nackdelar, Vi får inte OB-tillägg, tjänstepension, semesterersättning eller sjukförsäkring. Dessutom har vi ingen fast lön, vi tar ut lön ur företaget om det finns lön att ta ut, och om man tar ut ändå finns risken att man går i konkurs. 

Mer än bönder

När vi lämnar hagen och går vidare mot verkstaden råmar kossorna något enormt bakom oss, men inne i verkstaden är det tyst och svalt. Lukten av bensin och diesel hänger tjock i luften.
    - Lantbruket är grunden för att alla arbeten vid sidan av ska fungera, alla maskiner och mycket erfarenhet har vi fått genom jordbruket och jobbet på gården, förklarar Anneli och klappar en 5455 Massey Ferguson på motorhuven. 
   Förutom att vara heltidsbonde sysslar Anneli med mycket annat för att ekonomin ska gå ihop.

    - Idag är det svårt att försörja sig som renodlad bonde, gårdarna behöver vara riktigt stora och djuren många. Vi har 40 köttdjur och vår mark ligger på runt 180 hektar exklusive vatten. Det räcker inte för att försörja sig på, vi skulle behöva en hel del djur till och då även en större ladugård. Istället satsar vi på arbeten bredvid. 
   Anneli och Micke har ett annat företag tillsammans med en grannbonde. Företaget heter Hällestad Bioenergi och där eldas flis som sedan görs om till värme. Företaget har varit igång i snart två år och redan har det installerats värmepannor i ett flertal skolor i området.  Dessutom är paret hyresvärdar, vaktmästare, skogsägare och sköter fastigheter till ett fastighetsbolag i Hällestad. 

    - Det viktiga är fortfarande djuren, men vi försöker också prioritera Bioenergi-företaget eftersom det går oväntat bra.
   Olja och el är i nuläget väldigt dyrt. Många uppskattar att köpa färdig värme till ett bättre pris samtidigt som det är närproducerat och bättre för miljön.

En svår ensaminkomstkälla

Jag blir nyfiken om det är lönsamt att jobba som bonde idag. 

    - Spannmålsbönderna är nog nöjda i år eftersom skörden visade sig fin. De som har tagit vall i år är inte heller missbelåtna. Mjölkbönderna däremot känner sig nog straffade när mjölkpriserna stiger i affären.  
   Det finns mycket som kan ställa till problem för en bonde på landet: Dåligt väder, brand, barkborren, Billigare utländskt kött, vargar och bojkott kan vara faktorer som bidrar till  att jordbruk är svårt att endas försörja sig på. 

    -Barkborren är ett otrevligt djur. Om man inte upptäcker den i tid kan den förstöra en hel generations skog. Nu är det ingen större fara för oss eftersom vi kan göra flis av den, skrattar Anneli. 
    Barkborren är en slags skalbaggsliknande art som lever på granar i skogen. Den förökar sig väldigt snabbt och förstör granar i en rasande takt. 
   Varg är ett annat problem, kanske inte främst för köttdjursbönderna men för fåraherden kan den vara ett riktigt trubbel. 

Mångsyssleriet tar form 

Vi fortsätter rundvandringen och kommer fram till ett litet rött, pittoreskt hus bredvid det stora huset där Anneli bor. Det lilla huset är idag en stuga som Anneli hyr ut till sommargäster som har insett skönheten med att semestra ute på vishan, men förr i tiden hade den en annan funktion. Anneli förklarar kort att jordbruket förr i tiden såg mycket annorlunda ut.

     - För 50 år sedan kunde en bonde med sin fru och fem, sex yttligare personer bo på gården och försörja sig med bara fyra kor.   
    Gården gick i arv till barnen och föräldrarna fick då flytta ut till den lilla kalla pittoreska stugan bredvid, eftersom det inte längre fanns plats. Det fanns betydligt fler gårdar vid den här tiden men också betydligt mindre yta. (Marken var inte större än två tunnland, ett räknemått som gick ut på att kolla hur långt en tunna med säd räckte på åkern.) Under den industriella revolutionen flyttade väldigt många bönder in till städerna  och gårdarna förlorade både drängar, pigor och barn. 

    - Vid den här tiden var bönder endast bönder och jordbruket var ensam inkomstkälla. Detta ändrades framåt 1900-talet då traktorn introducerades till gårdarna. 
    Följden blev att hästen försvann. Det dyraste en bonde hade blev plötsligt värdelös. Idag är hästen fortfarande värdelös men den finns överallt ändå och är inte till någon nytta. Bönderna började utöka sina arbeten, göra arbeten för varann och låna ut maskiner. Det var en början på mångsyssleri som än i dag sitter kvar.

Tack och adjö 

Rundvandringen avslutas och vi är tillbaka där vi började, vid ladugården. Jag tackar Anneli för besöket och säger ett sista hejdå till kossorna. När jag lämnar gården känner jag en riktig stark bondeanda, och funderar starkt på att byta inriktning från journalistik till jordbruk. 

Jessika Hallqvist