Grejen med Amnesty är att vanliga människor kan påverka

Det är en kall tisdagsförmiddag som jag blivit erbjuden att komma på elevföreningen Amnestys öppna möte i sal 200 på De Geergymnasiet. När jag kliver in sitter det redan elva personer kring ett långbord i salen och stämningen är väldigt lätt och öppen. På ett mindre bord finns det fika - chokladbollar och te. Ytterligare en person dyker upp och när klockan slår tio drar mötet igång. Jag är väldigt nyfiken och redo med skrivblocket i högsta hugg. 

Caroline Hahn, gruppsekreterare för Amnesty drar igång mötet. Hon berättar om hur Amnesty startade för första gången och markerar tydligt att syftet med Amnesty är att uppmärksamma omvärlden om vad som faktiskt pågår. Amnesty kämpar för att ge en röst till dem som inte har någon egen talan, såsom krigsfångar och utsatta personer i länder där yttrandefrihet inte existerar. Av det Caroline berättar om Amnesty är det just en sak som fastnar och som jag behåller i åtanke under resten av mötet.

“Grejen med Amnesty är att vanliga människor kan påverka”

Tidsbrist och engagemang

Det här väcker en nyfikenhet. För alla vill vi väl göra världen till en bättre plats? Men hur många har verkligen ambitionerna och orken att kämpa? Att ta itu med stora världsfrågor är en svår sak och livet som gymnasieelev handlar redan om miljontals andra I-landsproblem. Men Caroline är någon som vet vad hon vill. Hon vill förändra!
- Jag gick med i Amnesty i ettan och att vara med i en skolgrupp ger mycket gemenskap. Dessutom har jag alltid varit intresserad av mänskliga rättigheter och jag vill påverka!

Det är oerhört intressant att träffa Caroline och de andra personerna som är med i Amnesty. Gruppen jag möter i sal 200 består av tolv personer. Tolv unga personer som faktiskt engagerar sig och vill se en förändring. Men även om dessa tolv personer brinner för sin sak, är de endast tolv stycken. De Geergymnasiet består av runt 700 elever, och tolv stycken har kommit på mötet. Caroline berättar att det brukar tillkomma ungefär fem nya per läsår, men i och med att treorna slutar så ligger medlemsantalet på ungefär detsamma.
- Det är svårt att få med folk. Amnesty är relativt tidskrävande, även om man som medlem kan få välja lite själv hur mycket tid som man vill lägga.

Är det alltså tiden som gör att endast tolv personer på De Geer vill påverka och förändra? Tid är en bristvara och som tonåring ska mycket hinnas med under kort tid. Läxor, extrajobb, vänner, familj, träning och tid för sig själv är bara ett fåtal av flera faktorer. Men bland dessa tolv finns det ambition, vilja och kämparglöd. De är villiga att lägga tid och energi på att förändra. Men vad innebär det då egentligen att vara en del av Amnesty? Vad gör Amnesty för att tillsammans kunna påverka?

Väldigt mycket, inser jag, under mötets gång.

Att vara en del av en stark gemenskap

Varje år genomförs det både internationella och nationella ungdomsträffar där ungdomar i Amnesty från olika platser får mötas och engagera sig. Dessutom genomförs det en gång om året en nordisk ungdomsträff.

Ungdomsträffarna har olika teman och senaste gången var det “Human Rights are my Pride”, med fokus på just HBTQ-frågor. Ett av målen med Human Rights are my Pride var att samla in namnunderskrifter mot förtryck mot HBTQ-personer i Tunisien, där det är olagligt att vara HBTQ-person. Medlemmarna i Amnesty på De Geergymnasiet som deltagit i ungdomsträffar berättar om hur intressant, roligt och givande det är.
- Man får gå på föreläsningar och träffa nya vänner från hela Sverige och hela Norden, det är verkligen riktigt roligt!

Temat för nästa ungdomsträff är flyktingrätt, en väldigt aktuell fråga. Caroline vänder sig under mötets gång till de nya medlemmarna och säger att hon verkligen rekommenderar att de ansöker om att få delta - just på grund av att det är något av det roligaste hon gjort.

Men förutom att få möjligheten att gratis åka på ungdomsträffar så arrangerar Amnesty egna evenemang. Förra året så anordnade Amnesty på De Geer en filmkväll för flyktingar, vilket i grund och botten gick ut på att bjuda in flyktingar till De Geergymnasiet en kväll för att gemensamt se på film.
- Jag tycker det blev helt okej. Dock såg vi bara på film med varandra och jag tror att det hade blivit bättre om vi kanske hade gjort någon aktivitet tillsammans. Planen är att vi ska göra om det i år och då få med lite mer kommunikation

De Geergymnasiets Amnestygrupp deltar också i Prideparaden som ägde rum i Linköping den första oktober. De står även på julmarknaden i December, ofta tillsammans med den “vuxna” Amnestygruppen i Norrköping. Där har de bakat veganska kakor som de säljer för att samla in pengar till Amnesty. Dessutom ser vi dem då och då i trapphallen där de engagerar sig för att samla in namnskrifter från oss elever och lärare när vi rusar förbi mellan mattelektionen eller samhälletsprovet. Jag springer själv på Amnesty vid Florastatyn en kall måndagsförmiddag. Vid deras bord sitter ett gult papper med texten “Gratis te för en underskrift”. Kampanjen handlar om dödsstraff och med tillräckligt många underskrifter kan ett liv räddas undan dödsstraff. Men människorna på De Geer är stressade. När Amnestygruppen frågar en grupp som passerar om de vill skriva under kommer svaret ganska fort.
- Nej, vi har inte tid!

Men trots ett flertal passerande personer med olika anledningar till att inte hinna skriva under, så finns det ändå några underskrifter på pappret. Och när dessa underskrifter ställs samman med underskrifterna andra Amnestygrupper runt om i världen fått in, så blir det ändå många namn. Det krävs trots allt bara några engagerade för att kunna påverka i slutändan.

Och grejen med Amnesty är ju trots allt att vanliga människor faktiskt KAN påverka!