Förra veckan var jag med min familj vid Marmorbruket strax utanför Norrköping. Våren var kommen solen sken, och precis som många andra plockade vi fram fiskeredskapen och skulle ut för att fiska strömming.
Ibland tycker jag att det kan vara mysigt att fiska, men det tyckte jag inte förra fredagen. Jag satt nämligen och funderade. Här kastar jag i en fiskelina med fem krokar för att få upp fisk som jag ändå inte tänker äta. Fiskfamiljer splittras, de yngre fiskarna blir föräldralösa, föräldrarna blir av med sina barn. Om de har tur, eller otur beror på hur man ser på det så möter de varandra i hinken där de kvävs till döds tillsammans. Fiskar lever ett hemskt liv och de måste vara otroligt dumma. De ser en fisk simma och nappa tag om kroken och bli uppdragen och sedan gör de precis samma misstag.
Efter några timmar hade vi fyllt hinken med sex kilo strömming som vi tog med oss hem. Fisken skulle då rensas. Inte nog med att den redan hade kvävts till döds så skulle vi nu även klippa av huvudet, klippa upp buken och ta bort ryggfenan på alla fiskar, för att sedan plocka bort inälvorna, ben och allt annat som finns i en fisk. Jag vet mycket väl att det är så man gör, men helt plötsligt har man tagit livet av en hel familj, kanske en hel släkt väldigt drastiskt. Jag fick sådan medkänsla för fisken.
Jag tror att vi ser en skillnad på djur och djur. En hund hade vi inte kunnat döda såhär brutalt, inte heller en delfin, men småfisk ser vi som mat och då är det helt okej.
Vi betraktar de olika djuren på olika sätt. Jag som har vuxit upp med att titta på de vackra delfinerna på delfinariet i Kolmården har i alla fall väldigt svårt att tänka mig att någon skulle kunna döda delfinerna, medan småfisk är lättare då jag inte har någon relation till den.
Men om det var vi människor som var fisken? Tänk om Sten Stensson skulle kasta ner en fiskelina som har fem krokar som min familj skulle nappa på och jag skulle bli ensam kvar, jag skulle få det väldigt ensamt. Det är så de kvarvarande fiskarna har det just nu, inte bara här i Sverige, utan i hela världen, i alla hav och sjöar. Det är hemskt, men står man så högt upp på näringskedjan som vi människor faktiskt gör så antar jag att vi har tillåtelse att göra just såhär för att överleva.
