Nu är sommaren påväg, och med den kommer värme, grillning i kvällssolen och svalkande dopp i sjöar. Folk blir gladare och öppnare, lägger undan sina stickade tröjor och sitt dåliga humör och byter ut dem mot en tunn klänning och ett leende. Men treorna har något annat att se fram emot: studenten.
Styr med kläder, avslutningsklänningar och balklänningar. Vad ska man ha på sig? Att få hem sin egen studentmössa måste vara stort, eller hur? Och att springa ut och lämna skolan bakom sig i en glädjeyra av sång och vinkande till nära och kära, för att sedan åka studentflak med sin klass. Det är ju en stor del i varje människas liv, att säga hejdå till skolan och ta steget ut i vuxenlivet, söka jobb, flytta hemifrån och helt enkelt ta hand om sig själv.
Vi går ju bara i ettan, men vi längtar ändå. Det är lång tid kvar till studenten, men vi har redan börjat planera hur veckan innan ska se ut, vad det ska stå på vårt flak och vad vi ska ha på oss. Men det är inte allt. I sexan längtade vi till sjuan så mycket att vi glömde leva i nuet, och tog ut lyckan av skolbytet i förväg. Efter tre år på den skolan längtade vi oss sjuka efter lite miljöombyte, och såg gymnasiet som en räddare i nöden. Även där lät vi oss inte leva i nuet utan mer på hur bra framtiden skulle bli, och av den tanken blir man oftast besviken. När skolan var jobbig och det var mycket läxor längtade vi istället tillbaka till våran gamla skola och hur mycket enklare allt var där. Så därför funderar vi på om det är speciellt bra att bara längta efter saker som man inte har. Vi människor borde bli bättre på att lära oss leva nu.
