Bussjäveln 

Blåsten med snöblandat regn letar sig in i nacken, öronen är illröda som ett par körbärstomater, ingen känsel i varken fingrar eller tår och du känner dig som en djupfryst kycklingfilé som vill inget hellre än att få krypa ner under täcket med en varm kopp kaffe och tina upp igen.

Svetten rinner på ryggen och i pannan har svettdropparna bildat ett pärlband. Du flåsar som en bulldog med tungan ute och längtan efter vatten har aldrig varit större. De svarta byxorna och skinnjackan som kändes bra imorse, när temperaturen låg runt 15 grader, är inte lika passande nu längre när solen gassar och det ryker om asfalten. Värmen inne i bussen vill du inte ens tänka på. 

Du kollar på klockan med jämna mellanrum och blir argare och argare för varje gång. 5 minuter, 15 minuter, 35 minuter. Ska den där jävla bussen aldrig komma? Hur svårt ska det vara att passa tider? 

Tanken att bussen aldrig brukar vara i tid ligger och gnager i bakhuvudet och du stressar därför inte till busshållplatsen i onödan. Du ångrar dig dock när du ser bussen (som är tre minuter för tidig) åka förbi dig och ditt snopna tryne.

Som vi alla vet är dörröppningen knappt en meter bred, men trots att detta är ett faktum ska alla på bussen samtidigt. Alla vill hinna först fram till en ledig fönsterplats och armbågar sig därför fram till kortläsaren. Du själv står kvar utanför och bevakar detta spektakel. Varför ta del i denna kamp? 

Att man hälsar på busschauffören är en självklarhet när man stiger på bussen, men när hen knappt hälsar utan gömmer sig bakom sina solglasögon och surar, känner du mest; ”JAHA MEN SKIT IT DÅ”. 

Du stiger på bussen och ser din gamla klasskamrat sen högstadiet med ett ledigt säte bredvid sig. Vad gör du? Låtsas som ingenting eller går och sätter dig bredvid, trots att du egentligen bara vill sätta i hörlurarna och lyssna på musik? Omvänt om du ser någon du känner stiga på bussen men känner att du verkligen inte orkar prata med honom/henne. Är din spontana tanke att låtsas-sova? Då är du inte ensam. 

Alla platser är tagna och du tvingas sätta dig baklänges. Som den åksjuka person du är upplever du hela bussresan som en dödsupplevelse. Vänster. Höger. Vänster. Spyan letar sig upp och du får svälja skiten för att inte golvet ska täckas av dina matrester.

När även baklängesplatserna är tagna och du måste stå hela vägen mår du som allra sämst. Allas blickar är vända mot dig och varenda kurva och inbromsning blir en prövning. Det allra värsta tänkbara är att ramla över någons knä. 

Busschauffören kör som en biltjuv och du får hålla i dig hårt när hen bromsar in vid fartkamerorna. Även vid kurvorna får du hålla i dig för att inte ramla ut i gången eller över personen bredvid dig. 

Vi alla har väl varit med om ungar som gråter, skriker och sparkas i ryggstödet och det enda du vill är att ryta till. Men eftersom du inte vill skämma ut dig, kniper du din käft och tiger hela bussresan, trots att blodet inom dig kokar. 

12. Svett och röklukt 

Mardrömmen är ändå när du hamnar bredvid någon som stinker svett eller rök eller i värsta fall kombinationen av de båda. Du får kväljningar och försöker så diskret som möjligt att andas in i tröjan. En deodorant kanske vore på tiden?

När bussen stannar och du tror att allting är över kommer du på att du måste gå över vägen. Antingen stannar du kvar tills bussen åkt vidare och får allas nyfikna ögon stirrandes på dig där du står, eller så skyndar du dig framför bussen innan den hinner åka iväg. Väljer du det andra alternativet, se upp (!), annars kanske bussjäveln kör över dig.