Mitt i stan på Skomakargatan lyser en KFUM-skylt. Jag visas ner för långa trappor mot en undre värld. När dörren öppnas visar det sig att det finns en fullstor gymnastiksal 25 meter under trottoarer och parkerade bilar.
Tobias Hermansson, 17 år, går samhällsprogrammet med inriktning på beteende här på De Geergymnasiet. Men det finns något lite mer egendomligt som den här unge mannen sysslar med, något lite mer medeltida. Något som kanske är lite våldsamt men ändå gentlemanna- aktigt. Jag pratar naturligtvis om fäktning. Det blir många timmar i hallen där Tobias både leder och tränar fäktning.
- Det började med att jag hade ett stort intresse för medeltiden och riddarspel och sedan har det vuxit därifrån. Jag började fäktas för tre år sedan.
Inte bara en tidsresande DeLorean
När Tobias visar mig det stora förrådet med floretter, värjor och sablar är det lätt att förstå att man blir intresserad av det här. Han tar fram en florett och visar den lilla knapp längst ut på svärdet som registrerar när man nuddar sin fiende.
-Man kopplar svärdet till en apparat som registrerar vid eventuell träff. Man har liksom som en lång låda med en utdragbar sladd som man sätter både på sig själv och på vapnet.
Han visar mig glatt den sprillans nya apparaten som ser ut att vara rekvisita från “Back to the future” ungefär. Det är blinkande lampor, massor med tjut och ännu fler knappar.
Den dräkt som används är kanske det första man kommer att tänka på när man pratar om fäktning. Den påminner närmast om något som används av biodlare.
Det finns en hel massa regler och bestämmelser för hur många newton (kraft) som dräkten måste tåla. Det är inte bara den dräkten som syns som fäktare har på sig. Det är också en hel del skydd undertill, som man inte ser och som ska tåla ännu mer.
Vill inte bli domarjävel
Tobias har fått en förfrågan om han inte skulle vilja vara domare på SM i fäktning. Det låter förstås roligt, men det inte så lätt alla gånger.
-Absolut, det är en stor ära att få erbjudande om att vara domare i svenska mästerskapen. Men samtidigt, i och med att det är så extremt mycket regler, är det väldigt lätt att det blir fel. Ett litet fel hos mig kan leda till att det blir någon helt annan som står på prispallen.
Han slänger upp en tjock bok med alla möjliga regler som beskriver i detalj vad man får och inte får göra i en fäktningsmatch. Tobias vill tillägga att denna bok är bara grundreglerna.
I en fäktningsmatch har man tre domare varav två är “hjälpredor” och en huvuddomare, allt för att få en så likvärdig syn som möjligt och så klart inte missa något. Trots detta är det lätt att det blir käbbel mellan domare och fäktare, precis som i många andra sporter. Det gör att många värjer sig för domaruppgiften.
Fäktning livet ut
I framtiden tänker sig Tobias att han kommer att forsätta med fäktningen. Det har blivit en naturlig del av hans liv så det skulle nog vara svårt att sluta med detta stora intresse.
Kanske kan börja tävla också, något som han har avstått ifrån genom åren.
-Det är distriktsmästerskap nu i Nyköping. Då ska jag följa med och heja på. Det är förstås lockande att stå där ner och fäktas när man sitter på läktaren. Så i framtiden kanske det blir jag som fäktas på liv och död, vem vet.
Tobias tänker sig att han ska studera vidare efter gymnasiet, troligen på annan ort. Men sitt fäktningsintresse tar han med sig. Att sluta fäktas finns inte på kartan.
