ACNE, altewai.saome, Stella McCartney och Casandra Gustafson

Det osar av kreativitet i luften när jag stiger in på Lennings Mode&Design salar. Tyger, symaskiner, provdockor och galgar så långt ögat kan nå.
Casandra ger mig en rundtur och jag märker hur hon trivs och hur bra hon passar in när vi går genom havet av olika klädkreationer. Jag blir därför mycket förvånad när hon säger att detta inte var hennes förstahandsval. Hon berättar att hon i högstadiet var starkast i de kreativa ämnena, men i hennes hemstad Eskilstuna fanns det inte många valmöjligheter. Därför flyttade hon till vår kulturella stad Norrköping för att börja Dekor&Inredning på Hagagymnasiet.

- Det var helt fel. Alltså mardrömmen. Komma till en ny stad, skriva på kontrakt och betala räkningarna och så blir det helt fel.
Hon fick inte upp ögonen för Mode&Design programmet förrän en bekant berättade om linjen. Då blev hon helt såld.
- Det känns fortfarande rätt, säger hon och jag tror henne.

Intresset för att sy kläder startade rätt sent, men det har ändå alltid funnits där. När hon var mindre sydde hon och hennes mormor dockkläder tillsammans, även hennes mamma sydde.
- Min mamma var lite sådär ”vi köper inte en tröja, vi syr ihop en”. Så nål och tråd har alltid funnits runt omkring mig, berättar hon.

Trots mammas och mormors små privatlektioner har hon aldrig riktigt lärt sig sy förrän nu på gymnasiet.
- Det vi gör här är ju mer komplicerat än dockkläder. Tidigare köpte jag klädmönster som visar till exempel hur man ska klippa en ärm. Nu måste vi rita upp det själva. Vi jobbar också mycket med konfektion, konstruktion och fackteckning. Det blir mycket att rita och skissa.

Av en elev som går Mode&Design förväntar jag mig nästan någon slags wikipediamänniska inom mode, men så är inte fallet. Casandra berättar att hon inte alls följer många modebloggar eller bläddrar i modeblaskor. Jag ser dock en STYLEBY skymta i hennes tygväska.
- Självklart finns mitt intresse för modevärlden där, men jag lägger ner för mycket tid på mina andra studier för att hinna kolla upp allting. Min tandläkare vet mer om mode än jag! utbrister hon.
Jag har ju såklart lite hum om märken och sådant. Mina favoriter är altewai.saome, ACNE och Stella McCartney. Jag gillar att lära mig nya saker och jag vet att jag kommer att få tid att upptäcka modevärlden efter gymnasiet.

Casandra ser på gymnasietiden som en upplärningsfas. Med hjälp av lärarna lär hon sig nu grunderna och kan efter gymnasiet börja med det hon verkligen vill göra.

Vad vill du göra efter gymnasiet?
- Efter gymnasiet tänker jag flytta hem, säger hon och låter säker på sin sak. Där tänker jag ta det lugnt ett år och träffa mina fina vänner, bli ompysslad och bara ha kul. Då kommer jag få tid att lära mig mer om mode och jag kanske går ett par kurser i textil och franska.

Hon ser även fram emot att resa. Hon vill bl.a åka till Peru, där hennes mamma kommer ifrån, och hitta sina rötter och studera indianstammarnas sätt att sy.
Huvudmålet med stort H är dock Frankrike. Där har hon släkt hon kan bo hos, och hon kommer söka modeskola där. Hon vill däremot känna sig mogen och förberedd och inte komma dit halvt förvirrad. Hon vill veta vad hon vill göra.
-Livet är fullt av så många möjligheter, men jag vill iallafall åka dit. Jag vill lära mig mer franska och kanske sitta på ett café om man får låta så banal…

…och sakta bygga upp ett imperium? frågar jag. Hon skrattar och berättar att det inte är alls så hon vill ha det. På den årliga catwalksvisningen för 1:or, 2:or och 3:or finner hon till exempel inget intresse av att visa upp sina kläder på det sättet. Hon vill sy kläder för att hon vill sy kläder, kanske åt ett annat modeföretag. Ändå berättar hon om den stora drömmen. Att skapa ett eget märke. Hon vet att konkurrensen är hård, men hon tänker inte släppa den drömmen förklarar hon bestämt. Men hur skulle kläderna i hennes framtida märke se ut?
- De skulle vara väldigt naturliga och simpla, men vackra. Jag vill att kvinnan ska bära plagget och inte att plagget ska bära kvinnan, säger hon. Jag vill helst även sy mina kläder för hand.

Jag frågar varifrån hon får sin inspiration och hon tänker efter en lång stund som för att bestämma sig om hon vill berätta eller inte. Till sist berättar hon om fotografen Francesca Woodman. Casandra tycker att hennes bilder är rena och vackra och även Francesca som person, målmedveten och stark, inspirerar henne.
- Jag behöver inte finna inspiration i kläder, utan av former i foton och färger i bilder.

Vi avslutar vår pratstund med att Casandra visar upp ett par plagg hon själv sytt. Hon är lite blyg och påpekar att hon gjort lite fel här och där. Jag är ju varken modesnille eller spåkvinna, men jag känner på mig att inom en snar framtid kommer det sitta en lapp i blusen eller bak på byxan med trycket: Casandra Gustafsson.