"Nu hade jag inte bara mig själv att tänka på"

När man blir gravid och bestämer sig för att bli mamma, får man genast mycket ansvar. Man kan ju inte bara sätta sig ner och strunta i allt. Man blir faktiskt mamma på en gång när man vet att man har ett barn i magen och besatämt sig för att behåla det. Det behöver man sköta om. Man är samtidigt kanske lite bekväm. Men nu helt plötsligt så har man alltså mer att tänka på än sig själv. 
- Nu så gjorde jag inte bara sakerna för mig själv.

Var det mycket du missade på grund av graviditeten?
- Jag hade tur som har haft väldigt bra vänner under gymnasiet. Dom stöttade alltid mig och hade en förståelse för mitt beslut. Ett stort stöd fanns hos min pojkvän Simon, min familj och mina vänner. Så jag tycker inte att jag missade så mycket, på grund av graviditeten.

Hur var det när du fick reda på att du var med barn?
- Först gick jag och grubblade en vecka, eftersom jag väntade på min mens som inte kom. Till slut gjorde jag ett graviditetstest. Antagligen gjorde jag det lite för tidigt för det visade ingenting, men sen hittade jag testet i min väska ett par dagar senare. Då hade det blivit ett kryss. Jag tyckte att det var väldigt konstigt, så gick jag till apoteket och frågade om det berodde på kylan, eftersom det var väldigt kallt ute. Men dom hade aldrig hört tals om att det kunde ändras från negativt till positivt. 

Hur var din reaktion när du såg att testet var positivt? 
-Första reaktionen var inte positiv och jag visste inte vad jag skulle ta mig till, och då är det ju klart att man funderade på vad jag hade för alternative. Min tanke var: ”vad ska jag göra, jag kan ju inte bli med barn nu.” 

Vad var det första du gjorde?
-Först ringde jag till Simon men han svarade inte, så jag ringde till min syster Petra. Hon svarade heller inte och då ringde jag till min pappa. (bara några minuter efetr beskedet) Han svarade.

Samtalet med pappa

Fridas pappa lät glad och lättsam i telefonen. Han undrade hur det var och varför hon grät. Frida tyckte att det var svårt att finna ord så hennes pappa fick gissa sig fram. Han lugnade ner henne och berättade att det inte var så hemskt. Förvånansvärt nog så gratulerade han henne och ville fira med fika.

(Frida blir rörd över minnena, då hennes pappa varit så förstående.)
- Jag har ett stark band med mina föräldrar. De flesta hade nog inte ring till sin pappa, men jag kände att jag kunde göra det. Han reagerade på det sätt han visste att jag behövde. Han kanske inte kände sig jättelycklig egentligen över att jag var gravid, han kände säkert mycket oro. Men han förstod vad jag behövde höra just då. Och det gav mig mycket styrka.
Det var då jag kände att det skulle ordna sig. Jag visste att Simon skulle stötta mig, och nu så visste jag att min familj skulle stötta mig också. 

Hur reagerade Simon?
-Senare på dagen fick jag tag på Simon. Då hade jag hunnit lugna mig. Så han trodde först att jag skojade. Jag hade nog inte varit lika lugn om min pappa inte hade reagerat på det sätt han gjorde. 
-Simon som då gjorde militärtjänst satte sig på först bästa tåg ner till Norrköping. Han var tvungen att var tillbaka nästa morgon klockan 04:00 igen, men han kände att han var ville åka hem så vi kunde prata. Då kom frågan om abort upp men i den sitvationen vi befan oss i och i det skedet i vår relation, kände vi att vi ville behålla barnet. Det var rätt för oss. Det var ju någonting som vi ville förr eller senare. Nu fanns det där och och vi fattade beslutet att behålla det. 

Frida fullföljde musikalen Grease som huvudrollskaraktären Sandy med bravur. Gick klart gymnasiet med goda betyg och på sommaren så gifte hon sig med sin älskade Simon. Elsa är idag 5½ år och har två syskon. Frida läser just nu till sjuksköterska. De lever ett lyckligt liv med sin familj.