Douglas Nilsson har tecknat så länge han minns. Trots det har han svårt att ta emot beröm. Om man frågar Douglas har han ingen som helst alls talang för att teckna. Detta verkar han dock vara ensam om att tycka.
Vi befinner oss på esteternas territorium Lennings. Det är tisdag förmiddag och ett långt bildpass står på schemat. Dagens uppgift är att måla skor i olika vinklar, något Douglas inte är så förtjust i. Att teckna verklighetsbaserat är inte hans starka sida. Att de dessutom ska använda sig av tuschpennor gör inte uppgiften enklare.
Om Douglas fick välja exakt vad han skulle få måla skulle det vara simpla föremål med en enkel blyertspenna.
-Jag har alltid målat med blyerts, berättar Douglas samtidigt som han visa upp en seriefigur i blyerts.
Men han tillägger att han tycker att det är lättare att uttrycka sina känslor när han arbetar med färg.
När Douglas sitter och tecknar är det som att han inne i sin egna lilla tankevärd. Det finns ingenting runtomkring som kan rubba den sinnesro han befinner sig i. Har han dessutom ett par hörlurar i öronen är han okontaktbar.
-Musik inspirerar mig. Musik och film.
Även andra konstnärer kan inspirera Douglas. Men oftast är det hans egna kreativitet som flödar. Innan han sätter sig ned med penna och papper han inte bestämt sig för något speciellt motiv han ska rita. Det bara sker.
Trots att kärleken till att teckna är stor har inte valet alltid varit självklart. Douglas tvekade länge på sitt val till gymnasiet. Han var inte säker på att han ville satsa på konsten innan han valde. Det enda han var säker på var att det skulle vara en praktisk linje och att den inte fick vara på De Geer.
-Jag visste inte vilken skola och linje jag skulle välja, men det var vad som helst utom De Geer, säger Douglas och skrattar.
Fördomarna om De Geer hade även nått Douglas, men i dag så är han enormt nöjd med sitt gymnasieval.
Douglas framtid är oviss. Arkitekt är arbetet högst upp på önskelistan, men Douglas tror tyvärr att han saknar de matematiska kunskaper som krävs för yrket. Att göra seriestrippar är däremot ingen omöjlighet, även om Douglas inte tycker om att visa upp sina verk. Trots att Douglas har talang för att teckna, så är det inte ett alternativ att ställa ut sina bilder. Han känner att det är obekvämt att tvingas visa upp sina bilder.
Så vem vet? Om ett par månader kanske Douglas publicerar sin första seriestripp i Lärkan. Först gäller det bara att skapa en personlig seriekaraktär, samt att fila på en humoristisk handling. Men om Douglas väljer att publicera den i Lärkan får förbli okänt. Den som lever får se.
