Jesus står i en mörk gränd mellan en prostituerad kvinna och två poliser, Michael Jackson med änglavingar trampar ner en knallröd djävul och en man ligger fastbunden av en massa små barbiedockor i färgglada burkor. Vart jag än vänder mig om i galleriet finns det oändligt mycket att titta på. Verken är signerade David LaChapelle.
När vi på Lärkan planerade den här resan till Stockholm fylldes jag av blandade känslor. Mina tidigare erfarenheter av besök på museum är inget jag brukar tänka på när jag vill få mig själv på bättre humör. Det slutar alltid med att jag står och stirrar på en blå tavelduk med tre sträck på och försöker fatta vad som är konsten med det hela. Men jag hade bestämt mig för att ge utställningen på Fotografiska Museet en chans och åtminstone få en mig ordentlig dos av kultur.
Det första min blick möter innanför dörrarna till utställningen är en bild av Michael Jackson, hand i hand med ett änglaliknande helgon och en vit duva som pickar på en klocka i hans andra hand. Redan där är jag fast och vill genast se mer. Jag och mina klasskamrater strövar omkring och stirrar storögt på varje tavla.
Utställningen är indelad i olika teman, det är religiösa bilder, kändisporträtt och katastrofsituationer, för att nämna några. Bilderna är otroligt innehållsrika, fulla med människor och saker att titta på. Ju längre jag tittar på varje bild, desto fler små detaljer upptäcker jag. Det är sprakande färger, märkliga miljöer, nakna människor och förödande katastrofer.
Besökarna bjuds på ett tvättäkta kändissafari, det verkar som om LaChapelle fotograferat varenda skådespelare, artist och fotomodell som funnits i modern tid. Igenkänningsfaktorn kombinerad med de märkvärdiga kompositionerna på fotona gör minnesvärda intryck.
LaChapelles livliga fantasi har fått plats på Fotografiska museets samtliga våningar, något som aldrig tidigare skett här. Utställningen består av 256 verk. I ett rum visas musikvideor som Lachapelle har regisserat. Vi fastnar därinne när Florence + The Machine’s Spectrum spelas upp. Efter att ha sett ett antal av hans bilder, kan man känna igen hans stil i musikvideon. Det är silver och guld, glitter, blingbling och kitsch.
Över en timme knallar vi omkring i det fantastiska galleriet, och när vi kliver ut i kylan på Stadsgårdshamnen är mitt huvud fullt av LaChapelles bilder. Det är en otroligt inspirerande upplevelse för oss som gillar att fotografera, och antagligen för alla som bara är sugna på lite ögongodis.
Om du befinner dig i Stockholm någon gång fram till 3 mars nästa år, kan jag varmt rekommendera ett besök på Fotografiska Muséet och beskåda David LaChapelles färgglada värld. Du kommer inte vilja lämna den.
