Slår man upp ordet ”mod” i Nationalencyklopedin lämnas man ovetande. Det finns inget facit om vad just mod är utan man måste individuellt skildra det. Arbetets Museum har valt att skildra det genom fotoutställningen Speak Truth to Power- Mod utan gränser. 50 svartvita porträtt av människorättskämpar som ska försöka ge oss en inblick i vad mod faktiskt är.
Man möts av ganska obehaglig känsla när man kliver av hissen och in i den stora utställningssalen. Det första man ser ett porträtt av en fånge täckt med ett svart skynke och ett stort rep runt halsen. En släng av obehag träffar en direkt och lämnar en kanske inte på hela utställningen.
För det är ingen hoppfullhet man får se. Porträtt efter porträtt med modiga människor tagna av fotografen Eddie Adams med små citat sittandes bredvid. De starka personsskildringarna och orden ger en nästan högtidlig känsla och man känner sig nästan som en fegis där man går omkring och upptäcker dessa otroliga människors agerande.
Vem är jag mot exempelvis barnrättskämpen Kek Galabru? Framför en vägg av barnkranium får man se henne stå och ledsamt blunda. Hon berättar om Kambodjanska staten som tvingar familjer att ta dödande gift.
Vad har jag gjort till skillnad mot Van Jones som står för mänskliga rättigheter och tittar nästan dömande mot mig med knutna händer och ett kors runt halsen?En man blir misshandlad, bunden och sedan inkastad i en cell. Vardagsmat i Guatemala, men detta hände i USA, berättar bildtexten.
Efter att ha gått igenom kämpe efter kämpe, vissa ganska otydliga med tråkiga och intetsägande porträtt med omotiverande bildtexter, andra djupt rörande med starka bilder som verkligen skildrar personen, känner man båda sorg och lycka. Sorg över att världen kan vara så hemsk, orättvis och sjuk ibland. Lycka för att det finns människor, människorna på väggarna, som kämpar och är modiga nog att kämpa tillbaka mot det onda och tända människors hopp.
Dock är hopplösheten fortfarande kvar. Måste man rädda 50 fångar från ett arbetsläger eller dela ut mat på gatan till svältande barn för att få kalla sig själv modig? Är det det som ska stå under mod i Nationalencyklopedin? Arbetets Museum har valt att svara nej på detta genom att bryta av storverken med kontraster från vardagen. Tillsammans med medialever från De Geergymnasiet skildras även små saker man kan göra för att kalla sig modig.
Enkla foton om hur man ska våga sticka ut, prata inför klassen och snälla ord till den som kanske aldrig fått höra något sådant förut. Även lite mer abstrakta bilder som en helt svart scen med en enda svart spotlight som lyser upp i mörkret. De svåra, stora verken i kontrast med de lite mindre, hoppfullare gör faktiskt att man kände sig lite bättre till mods.
När man lämnar utställningen kanske man inte blivit klokare på ordet mod. Som sagt är det varje individs skildring och man har just nu sett över 50 stycken. Det man fått reda på är att det finns överallt. Hos frihetskämpar som försöker göra världen bättre, hos läkaren som inte bryr sig om vem hon hjälper utan bara om att rädda liv och hos killen som vågar räcka upp handen i klassrummet. Stort som smått, mod har inga gränser.
