Prinsen av Peking är tillbaka

Inget spår är sådär riktigt sylvasst och klockrent som det brukar vara, kanterna har slipats lite och ibland känns det nästan platt. Trots att jag inte riktigt gillar det råa och kalla i "Minusgrader i luften" kan jag inte förmå mig att rata den helt, för den är spännande på något sätt. På debutplattan sjöng Krunegård "Ibland gör man rätt, ibland gör man fel", men här har han gjort både och. Jag kanske har fel, men om något är för perfekt blir det inte intressant.

Texterna är det dock inget fel på. Inget alls. De är lika klockrena som alltid, och ännu en gång bekräftas det att valet av språk gör att lyriken går direkt in i våra svenska pophjärtan. Den träffsäkra frasen "Det är först när man ger upp som man blir nåt nytt, när man släppet taget tar man steget" ur recensenternas favoritspår "Askan är den bästa jorden" väcker både känslor och tankar till liv. Krunegård sätter ord på det som många av oss bär på. Det känns öppet, moget och lite blödigt på något vis.

När jag började lyssna på "Mänsklig värme" var jag lite tveksam, det kändes inte riktigt bra. Efter några timmar med sköna beats, genialiska texter och Krunegårds stämma i öronen är jag återigen frälst. Det här är fantastiskt. Jag lovar.