Tjugo sekunder efter att Loreen utropats som vinnare av Eurovision Song Contest 2012 stod hennes namn på allas Facebook-statusar. Glädjen var gränslös!
Barfota, utsläppt hår, iförd en enkel, svart byxdress och en rock av fladdrande, böljande tyg, stod hon ensam på scenen. Helt olik tjejerna från Grekland och Cypern, de som i muskorta klänningar och skyhöga klackar skakar rumpa och gnider sig mot manliga bakgrundsdansare i uppknäppta skjortor, alternativt flankeras av ännu fler tjejer i kortkort och högklackat. Helt olik sångerskorna från Spanien och Azerbaijan i dramatiska långklänningar och eleganta håruppsättningar, som alla tävlar om att ta högsta tonen.
Om man blickar tillbaka på de senaste tio åren, är det väldigt svårt att hitta en röd tråd och lista ut vad som brukar gå hem hos TV-tittarna. Bidragen som gått vinnande ur tävlingen kan tyckas vara väldigt olika varandra. Det har varit allt från sexig danspop till svåra ballader och skräckfull hårdrock. För vad har väl grekiska Elena Paparizou, ”Hard Rock Hallelujah”- Lordi från Finland och den fiolspelande gullegutten Alexander Rybak gemensamt, förutom en vinstpokal med sitt namn ingraverat?
Varje år sitter experter och förhandstippar hur resultattavlan kommer att se ut, och det händer att de lyckas pricka rätt. Men utan att lyssna på folkets åsikter skulle de gå vilse. Med tanke på den asymmetriska listan över vinnare från föregångna år, är det omöjligt att förutse vem tittarna kommer ringa och rösta på. Det kanske är det som gör tävlingen så spännande, det kan gå hur som helst! Det finns inget facit på hur du lyckas i ESC, kanske handlar det bara om att ha tur och att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Du kan lika gärna flippa som floppa, publiken avgör domen och det är hopplöst att försöka gissa i förväg.
