|
Tillbaka till år 2000 En mycket fin musikupplevelse - det bjöd 70-års jubilerande Bollebygds kyrkokörTill tonerna av Lima brudmarsch marscherade Bollebygds kyrkokör mittgången fram till sin plats till höger om altaret i Bollebygds kyrka. Höll takten gjorde dirigenten, som svarade för större delen av söndagskvällens jubileumskonsert i Bollebygds kyrka, Ruth Nilsson. Det blev en fin stund i kyrkan, under dryga timmen framförde den jubilerande kyrkokören hela elva olika verk och dessutom psalmerna 196 och 297. De elva verken framfördes acapella, eller till akompanjemang av bara piano, piano och violin, piano och flöjt och till hel orkester med violin, viola, trumpet, fagott, cello, kontrabas och orgel. Ett varierande program som faktiskt kändes aningen kort. Det var helt enkelt så bra att några fler musikaliska inslag gärna hade fått plats i jubilumsprogrammet. Sedan 1868 Av Ruth Bergman får vi veta kyrkokörer har det funnits i Bollebygd sedan 1968. -I alla fall i någon form. Men 1930 är startåret för den kör som vi nu firar 70-årsjubileum med. Den startades av en herre vid namn Folke Funck. Han höll i taktpinnen fram till 1931 då Elof Sandblom tog över. 1965 kom Sune Linderholm och när han lämnade 1981 vikarierade jag själv som körledare fram till dess att Benny Andersson anställdes 1983. Sedan 1997 är det Sara Yngvesson som innehar tjänsten som organist och körledare i Bollebygds församling. Glad kör Kännetecknande för Bollebygds kyrkokör är att det är en glad kör - det säger Ruth Bergman och hon har säkert rätt. För när vi pratar med de fyra som valde att lämna kören i samband med 70-årsjubileumet så är deras uppgifter mycket samstämmiga. Gemenskapen, kamratskapen och sångarglädjen är sånt de fyra framhåller som en av anledningarna till att de varit med i kören i så många, många år. Åke avslutade sin sångarkarriär med solosång Åke Persson, medlem i Bollebygds kyrkokör sedan 60 år tillbaka framträdde dagen till är som solosångare i psalmen 297, Härlig är jorden. Ett fint sätt att lämna en lång körsångarbana bakom sig. -Det har varit en fin tid. Många fina minnen tar man med sig och den fina gemenskapen som jag genom åren fått uppleva tillsammans med mina sångarvänner har självklart betytt mycket för mig. Det har blivit många soloframträdanden genom åren för Åke Persson. -Adams julsång har jag sjungit många gånger, säger Åke och kommer också med svaret på frågan om vem av dirigenterna som ställt de största kraven. -Det är nog Elof Sandblom och Sara Yngvesson. Och mina största musikaliska upplevelser som medlem i kyrkokören är de "uppsättningar" som Sara Yngvesson sett till att bjuda församlingen på. Det har infunnit sig en särskild känsla när vi haft hela orkestrar med. Inte minst nu vid jubileumskonserten i helgen, säger Åke som också tycker det ska bli skönt att lägga av med engagemanget i kyrkokören. -Det blir allt svårare att lära sig nytt och rösten börjar väl bli lite knarrig, så det känns bra att sluta nu. Yngre förmågor får ta över, säger Åke Persson och lämnar över ordet till Rune Bergman som slutar efter 53 år i kören. -Min medverkan i kören har varit det enda engagemang jag har haft utanför arbete och familjen. Det har varit många roliga år. Trevliga kamrater, roliga utflykter och resor. Men man måste sluta någon gång, säger Rune som har sjungit i kyrkokören under Sandblom, Linderholm och Sara Yngvessons ledning. -Det är nog Sara som ställt de största kraven på oss. Hon är ung, duktig och entusiastisk - då har hon rätt att ställa krav, tycker Rune som nu med ålderns rätt drar sig tillbaka. I fem körer Hildigun Norrfjärd, lämnar kyrkokören i Bollebygd efter 52 års som aktiv körsångare. -Jag började min sångarbana i Malmbergets kyrkokör och har sedan dess varit med i kyrkokörer i Boden, Gävle, Upplands Tuna och Bollebygd. Det har varit lika roligt i alla körerna, men Bollebygds kyrkokör är numera min kyrkokör, säger Hildigun Norrfjärd som började på nyåret 1967 i Bollebygdskören. -För mig har det betytt väldigt mycket att få vara med i kören. Det är roligt att sjunga och jag tycker om kyrkomusiken. Det är en härlig känsla att få sjunga i kyrkan. Och så den fina gemenskapen som jag tror att alla i kören gärna lyfter fram. Har du någon särskild musikhändelse som du upplevt som lite större än andra? -Det jag minns så här direkt är nog när vi framförde "Förklädd Gud". Då hade Sara Yngvesson engagerat en stor orkester, vår egen kör var förstärkt med körsångare från Guldheden i Göteborg. Det är nog min största upplevelse som körsångare, menar Hildigun Norrfjärd som nu tänker fortsätta att sjunga - men från kyrkbänken. Inez har sjungit kör i 63 år Av de fyra som lämnade kören är Inez Andersson den som varit med allra längst. I hela 63 år. -Jag började 1937 och en av anledningarna till att jag började sjunga i kör var att båda mina föräldrar var körsångare. Vad är det som har varit roligast med körsången? -Det är så roligt att sjunga, man blir glad och pigg av sången. Visst har det tagit emot ibland när övningskvällen närmat sig och jag har fått ge mig ut i alla väder. Men efter en stunds körsång och gemenskap med sångarvännerna har tröttheten försvunnit. Pigga och upprymda har de flesta av oss lämnat övningskvällarna., säger Inez som också berättar att hon 1950 deltog i en stor sångarfest i Lund där man firade Bachs 200-årsjubileum. Solist vid den föreställningen var ingen mindre än Birgit Nilsson. -Året därpå var vi på Stadion i Stockholm och sjöng folkvisor. Då satt dåvarande kronprinsen på läktare. Jag vill också gärna nämna det samarbete vi hade inom Sjuhäradsbygdens Körförbund. Det är några år sedan men det hände att vi hade utbyte med varandra - uppträdde i kyrkor runt om i Sjuhäradsbygden. Det var skoj. Duktig kör Ruth Nilsson, vikarierande körledare, som svarade för det mesta av jubileumskvällens dirigerande tycker så här. -Jag har jobbat här sedan i augusti, så tiden för att träna in jubileumsprogrammet har inte varit särskilt lång. Men kyrkokören här i Bollebygd är duktig. Det är inte vanligt att körer på landsbygden håller så hög kvalitet som man gör här, säger Ruth Nilsson och fortsätter. -Entusiasmen inför jubileumet har varit stor - det är en av anledningarna till att vi hann öva oss samman trots att vi inte känner varandra särskilt bra. Körmedlemmarna har fått ställa upp några helger, men det har det inte haft något emot. För mig har de här två första månaderna i Bollebygd varit mycket positiva. Nu lägger vi jubileumsframförandet bakom oss och ser fram emot Alla Helgonhelgen och inte minst julhelgens kyrkomusik. Unga förmågor Fyra av den gamla stammen körsångare lämnar nu kyrkokören i Bollebygd. Hur ser återväxten ut. Bland körsångarna ser det ut som om det finns några som inte är så gamla, en av dem är Susanne Augustinsson. Susanne har fyllt 34 och tillhör en av de yngsta i kyrkokören. -Jag är med för att jag tycker det är så roligt att sjunga. Kanske var det mamma som påverkade mig, för hon har varit med i många år. Jag är med i sångkören DaCapo som övar på torsdagarna - innan det är dags för träningen i kyrkokören, så jag hängde med till kyrkokören en gång och här är jag kvar. Det beror som sagt på att jag tycker det är så roligt att sjunga men det är också roligt att få vara med och ta del av den fina gemenskapen som finns i kyrkokören. Man känner sig alltid välkommen. Tycker du att fler unga borde prova på att vara med i kyrkokören? -Självklart. Är man intresserad av att sjunga så ska man komma hit - alla är välkomna och jag tror de allra flesta klarar av att sjunga i kör - men visst - det krävs övning. Artikeln publicerad i AnnonsMarknan nr 17 år 2000
|
| |||||||||||||
