|
Avsnitt 81
Avsnitt 81 avslutar första halvåret 2023 i programserien Varför heter vägarna så här?. Vi tar er med till en adress som många frågat efter - nu kommer förklaringen till namnet. I och med avsnitt 81 tar vi sommarledigt och återkommer under andra halvan av augusti med nya avsnitt. Och så ett svar till Linnea: Bilden du hänvisar till är inte någon namngiven väg... VÄGNAMN 81 Luckvägen Luckvägen ansluter till matarvägen Skräddaregårdsvägen i områdets norra del och återfinns strax efter Eriksgårdens förskola. Vägen är 80 meter lång och det är 6 fastigheter som har den adressen. Läktvägen Listvägen Vägen, som även den ingår i den serie av temanamn från skogen och skogsnäringen som kännetecknar Erikstorp är 200 meter lång och det är 21 parhus och villor som har den adressen. Noterbart är att samtliga adresser återfinns på Listvägens vänstra sida och därför har udda nummer. Lådvägen Lådvägen, som delar sig i två mindre sträckningar, är totalt 170 meter lång och det är 12 fastigheter som har den adressen. Lönnåsen Om man färdas 1,5 kilometer på den vägen är man framme vid uppfarten till Lönnåsen – en fastighet med gamla anor. I olika arkiv och på historiska kartor kan man se namnet på fastigheten stavas såväl med ett som två n. Så var också fallet tidigare med trädet lönn som sannolikt utmärkte naturen i området, redan på det tidiga 1800-talet. Idag är den officiella stavningen Lönnåsen. Lunnarebacken Om vi färdas på den i något mer än 500 meter går det in en väg till vänster där vi efter ytterligare ca. 400 meter hittar 4 fastigheter med adressen Lunnarebacken. Ordet ”lunna” var mycket vanligt tidigare även om idag kanske inte används särskilt allmänt. När man förr, i samband med skogsavverkning, staplade timret i små högar på avverkningsplatsen kallades en sådan stapel för en ”lunne” och att ”lunna” var då att släpa fram timret på en ”lunneväg” till en större väg där timret samlades – ”lunnades” ihop – till större staplar för vidare transport. Det redskap man använde för att släpa samman timret till större samlingsplatser kallades för en ”lunnare” – från början någon slags kälke och senare troligtvis en traktor. I området har det sannolikt varit praktiskt att släpa timret nedåt i backen norrut mot ”lunneplatsen” för slutlig uppstapling inför sluttransport. Låddekärrsbu Om man delar upp ordet Låddekärrsbu i tre delar blir det kanske enklare att förstå: Mellanstavelsen ”kärr” känner säkert de flesta igen. Det kallas den typ av våtmark som ofta karaktäriseras av en mosse som är översvämmad av vatten.
Ordet Låddekärrsbu ska alltså utläsas som ”Boden/bostaden vid Ladukärret”.
Idag är det 9 fastigheter som har adressen Låddekärrsbu. Om någon av dessa ligger på den plats där den ursprungliga boden låg som givit upphov till namnet är omöjligt att säga, men oavsett vilket så erbjuder den historiska trakten med den vackra bebyggelsen en boendemiljö utöver det vanliga.
|
| |||||||||||||
